Laddad med mina avdankade gamla golfskor (softspikes) på fötterna, riktade vi ikväll - Özet & jag - stegen mot agilityplanen på Lerums BK. Jag hade redan förra veckan bestämt mig för att byta grupp - från nybörjargr. till fortsättn.gr.- då jag tyckte det var väl stor skillnad på vad Özet kunde, i jämnförelse med de andra i nybörjargruppen.
Vi som hittills, enbart tränat enstaka hinder, utan några som helst kombinationer, sånär som vid nåt enstaka tillfälle förra sommaren och nu senast på klanhelgen, skulle nu få testa att köra vår första bana. Alltså - banpremiär, med 13 hinder (nr) inkl. slalom (8:a pinnar), A:et, gungan + långa tunneln. Slalomet tog vi 2 ggr - både på vänster och höger sida. Han sökte sig själv till rätt ingång - matte var mäkta imponerad. Vidare måste han lära sig skilja på balansen och gungan - ofta springar han upp på gungan och blir överrumplad när den tippar. Blir då lite osäker inför nästa gång. Men han lär sig nog såsmåningom !
När vi kört banan 2 omgångar - den första med nogranna kontaktfält, den andra med lite mera tolerans på kontaktfälten, mest för att hundarna skulle få ett hyfsat flyt - körde vi ett varv åt andra hållet. När det gick som bäst och han precis skulle in i tunneln, fick han syn på en söt finsk lapphund som rymt från sitt platsliggande borta vid "lydnadshörnet". Lapphunden hade blivit sugen på att utforska vad den där röda snygga killen, på andra sidan planen höll på med. När hon kom ångande mot Özet, kunde han inte motså - utan mötte henne och därefter racade dom runt HELA planen - hade skitkul - med 2 mattar (iaf 1 = jag) som ropade, busvisslade och sprang och gömde mig ... INGET hjälpte ! MEN - när jag hörde Britts (lydn.instr. o sökkompis) stämma, såg jag ett ÖZ som helt plötsligt STANNADE ... - men usch, vad var du för surkärring nu då ... han kollade efter mig ... - VAR ÄR HON, VAR ÄR HON ... DÄÄÄÄÄÄÄÄR ... också kom han äntligen tillbaka !
Därefter avslutade vi i vanlig ordning med en rundbana - enbart hopp (5 språng) + långa tunneln. Gick strålande !
Sammanfattningsvis måste jag tänka på att hålla "visaarmen" i ett läge - inte ta åt mig den intill kroppen, som jag av nån anledn.(???) tydligen gör ibland. Vidare ska jag tänka på att säga hindernamnet/kommandot precis innan han tar i backen/nedslaget på hindret innan. Särskilt i slalomen, eftersom han söker sig till ingången själv.
Med ömmande rygg (min massör har varit/är sjukskriven en längre tid), ont knä och ett trött ÖZ, gick vi nöjda till bilen. Jag var verkligt stolt över Özet - tyckte han klarat sin premiär i fortsättn.gruppen med glans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar