Efter att ha beslutat mig för att skippa agilityträn. på Lerums BK, för att få en heldag på Styrsö istället, kom Kia&Razzel inrullandes på gatan kl. 08.15 för avhämtning. Ut ur bilen och in genom grinden skuttar Razzel och över yttertrappan hoppar Özet ... och när dom hälsat färdigt stod jag vid grinden, redo att sätta på Özet kopplet - med "vesslan" Majkie fortfarande kvar i tankarna, som oftast försökte sticka så fort grinden öppnades - men kom samtidigt på att Özet ju faktiskt inte ÄR Majkie ! Därmed inget kopplande - öppnar grinden och Özet tränger sig fram till bilen … och hoppar upp före Razzel.
Vi stiger i land på Styrsö, ca 2 timmar senare och tittar oss omkring och utbrister nästan samtidigt : VA - har hon inte kommit än !!! Men Kia upptäcker strax Lotta, som kommer cyklande - Nämen se där kommer hon ju ...
Var var var, undrar jag, som kisar för fullt och låååångt därborta ser även jag (med min dåliga syn) så småningom nåt bekant som närmar sig. HEEEEJ Lotta - hojtar båda i kör !
Och efter att vi lastat våra ryggor på cykeln, börjar vi röra oss över ön i riktning mot "Bobergska hemmet", undvikandes att bli påkörda av öns flakmoppar. Under promenaden pekar och berättar Lotta vad som har hänt sen förra sommaren, och på vägen inhandlar vi färskt bröd och div. matvaror inför fika och kvällens grillning.
Väl framme kopplas ynglingen Özet och gentlemannen Razzel loss och intar den stora gräsmattan, medan vi gör ordning fika. och förbereder redan nu kvällens grillning. Vi passar även på att förbereda inför kvällens grillning - bl.a. den goda potatissalladen. Så snart kaffet är uppdrucket och sista tuggan är svald, bär det av till Halsvik (tror jag!) som är samma vik där vi var förra året. Hundarna kastade sig i med stor iver och medan vi vadade över till andra sidan.
I bland när Özet blir lite väl exalterad - blir övermodig och "slår över" - går leken över till gurgel och morr ... men Razzel, som är en trygg och stabil kille, ställer sig då bara still, så unge herr'n lugnar ner sig ... eller när det behövs - lyfter på läppen och mullrar lite ... och Özet "viker ner" sig omedelbart ... 
Efter ett par timmars sol, bad och klipputforskning (hundsysselsättn.), vände vi tillbaka över viken mot det "Bobergska hemmet". När vi kommit halvvägs, skrek jag plötsligt till i högan sky och hoppade till ... för att i nästa sekund, utbrista i ännu ett skräckblandat tjut och gjorde nu ett par rejäla "snygga" sidoförflyttnngar .... Kia : Ha ha ... var det en krabba under foten kanske ? Jag : näääää ... hhuuu ... nä ingen liten sketen krabba ... nåt STÖRRE ... snarare en "gigantisk" plattfisk (sandskädda?) skulle jag tro. Mitt i denna ”uppståndelsen” upptäckte vi att det nu faktiskt hade blivit ebb - märkligt - även om det inte var mycket, så var det klart grundare vatten. 2 som spanar efter Lotta som går hem i förväg ...
Väl "hemma" serverades det nybakt jordgubbspaj (Lotta hade gått i förväg från badet) med en syrlig kräm (gräddfil) med smak av lime. Så jäkla GOTT ! Plötsligt bröts friden av att jag for upp och likt en gasell (ha ha) galopperade jag över gräsmattan till andra sidan för att hindra Özets framfart ... han som nyss rullade sig - vilket alla DÅ trodde bara var "vanligt gräsmatterull" - men som nu stod smaskandes på något ! Och efter en stund funderande kom vi på att det var bajs från grannens frigående höns, som spatserar fram och tillbaka genom häcken.
Kia : Åhhhhhh fyyyyyyyy vad han stinker ......Lotta : Åhhhhhh fyyyyyyyy vad han stinker ......
Jag : Näääääää inte min lilla prins ...... åhhhhhh fyyyyyyyy vad han stinker ......
Det blev en anledning till att bryta upp. Nu blev det dax för dagens utforskande av öns nyanlagda - utökade - naturstigar.
Målet blev efter promenadens gång att ta oss till öns högsta utsiktspunkt (södra skärgårdens högsta punkt) - Stora Rös, ett gravrös från bronsåldern - där man hade en vidunderlig utsikt åt alla väderstrecken. 
Efter att vi sett oss mätta på utsikten – även om jag hade svårt att slita mig - var vi åter på väg och styrde kosan mot ”hemmet”, där det vankades grillning. Efter diverse bestyr med mat och annat, som tex. att få fyr på grillen, 
satt vi alla till slut till bords och lät oss väl smaka av allt det goda. Hundarna satt inte ... 
Efter en stunds trevlig samvaro med Lottas bror och svägerska, som hade anlänt precis när vi hade ätit, var vi efter en händelserik dag (det hände ytterligare en sak som jag kanske kommer att avslöja till vissa utvalda, vid nåt annat tillfälle) på väg till färjan för att åka hem. Med god tidsmarginal tog vi en annan väg, än den vi gick när vi kom och fick ytterligare en sightseeing. När vi gick där och drog benen efter oss och tittade än hit och än dit, kutar det förbi ett par med barnvagn ... vi tittade frågande på paret som hastade förbi och tittade samtidigt på klockan … OJ … kl. är 20.45 och båten går 20.50 … helt plötsligt blev det bråttom bråttom ! När vi, med andan i halsen närmade oss kajen, ser vi färjan komma - inte gå, som tur var. Tack och hej – vi ses efter semestrarna ! Till skillnad mot morgonens båtfärd, var nu färjan full av folk och i brist på sittplatser tog vi plats vid bagageutrymmet, där vi - hela patrasket - sjönk ihop av trötthet. ”Sjön suger” !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar