ANNANDAGEN

Idag gick husse och vovvarna ut en stund, medan jag förberedde inför invationen av familjen Larsson, bestående av 14 pers. Det blev mat och tjöta förstås, men även det traditionella julklappspelet.

Efter kvällens slut och när gästerna hade åkt hem, var det några som var tröttare än andra ...

JULAFTON

Hade en riktigt mysig julafton - inledde med förmiddagspromenix med dogsen - sen kom brorsorna med familjer på glögg - senare käkade vi julmat (noga utvald) - medan trötta vovvar pustade ut, intog vi TV-soffan, tills det var dax för nattskinkmacka innan John Blund 

LEDIG DAG

Gött att vara ledig dan före dan. Inte för att vi skulle göra nåt speciellt eller få hem gäster, förutom brorsorna på glögg då förstås, men ändå himla skönt med ledighet.

Tog en promenad borta vid H-hult (k-bommen). Vände (efter att ha kört närsök med Rejs) vid stenen vid "gräsvägen" pga av att vi hörde hundskall från andra sidan (där vi mötte den norska buhunden häromdagen) Bättre att förekomma än att förekommas !

DET GÅR FRAMÅT ...

Känner mig riktigt nöjd med dagen …
Blir liksom glad över de små tingen, som tex dom gånger Rejs o jag lyckas passera (ännu dock på avstånd) en annan hund utan att ”skrämma slag på halva stan” …

Det känns som mitt ihärdiga praktiserande av ”skvallerträning” börjar ge resultat … inte så ofta men ändå ! Med tanke på att mina försök var helt verkningslösa i början, så känns det ändå som om det går åt rätt håll nu ...

När vi sent IGÅR kväll skulle passera grannens hus , hörde jag (o Rejs också förstås) ett svagt gläfsande i mörkret nere från grannens trädgård där dom stod o tryckte, för att undvika möte med oss antar jag. Rejs började gå igång (ljudade och steppade) jag ryckte upp tennisbollen ur fickan, Rejs tystnade och vi passerade. Rejs kollade varannan gång ner mot trädgården, varannan gång upp på mig eller kanske snarare bollen, som han naturligtvis fick efter några ”tittupper”.

IDAG, på lunchen efter vår lydnadsträning på klubben (fotgå./app./hopp ut - som f.ö. gick helt ok) när vi var på väg ner till bilen, stod (i skogen bakom klubbstugan) en barnfamilj och pratade med en tjej med en golden, som strax innan hade blåst i sin jaktvisselpipa, som Rejs gick igång på. Men en bra bit innan vi skulle passera, började jag mata köttbullar (småbitar förstås) – Rejs tittade varannan gång mot dom vi passerade, varannan gång upp på mig = köttbulle och en glad matte, men en konfunderad Semla som liksom blev ignorerad och kanske kände sig orättvist behandlad, när hon inte fick nån köttbulle …

VARGASSOCIATION

Efter att Tommy hade avverkat morgonens golfrunda, drog vi iväg till ”nya favorit ängen” (H-hult) för att bl.a. träna lite apportering med Rejs.

Linjetag komb. med närsök – på gräs/skogsvägen innan ängen – linetaget las ut, vände om för närsöket, för att sen skickas på linjetaget (som fick ”förstärkas” då han inte fattade o sprang in i skogen istället) – allt upprepades sen, som då gick strålande.

På ängen körde vi sen två linjetag i olika riktningar – den först utlagda blev alldeles för svår (för tajt vinkel . för stor dragn. till den sist utlagda, där husse stod) – fick även här ”förstärka” (jag gick tillbaka o lyfte) – kanonavslut (med den sista)

När vi sen gick hemåt fick vi ett "flygande" möte av hunden (norsk buhund) som bor uppe på höjden vid "gräsvägen vid "hagen". Den muckade med Semla, som svarade upp. Både Tommy och jag röt åt den att den skulle ge sig av, vilket den gjorde efter en stunds tvekande.
Rejs och jag höll oss på avstånd och tog en omväg genom hagen där vildsvinen har bökat, men när vi närmade oss gräsvägen kom hunden ner genom skogen framför oss. Som tur var närmade sig Tommy och Semla samtidigt på längst gräsvägen. Samtidigt som jag kände mina egna hjärtslag dunka, hörde jag Tommy återigen ryta åt hunden som vände upp i skogen igen, fick jag plötsligt en association av två vargar som närmar sig sitt byte från var sin flank ...

Hade jag varit ensam med hundarna vet de fan hur det hade gått ! Men hörde senare att hundens husse tydligen varit ute och letat efter den, sen hunden hade dragit på rådjur och kanske var den nu på väg hem.

NOSE WORK

På dagen var Tommy och hundarna ute med Ola & Co och på kvällen medan medans husse var på kurs (jobb) på kvällen, körde jag ett nose workpass i källaren med Rejs. En liten dutt direkt på stålmaterial på två ställen (bastuaggregatet + skåpslucka i tvättstugan) No problem, även om markeringarna ännu inte är så inarbetade. Fick sen en liten doftpad i en blomkruka (täckt av en annan kruka).

Med Semla försökte jag introducera ”sök/letaintresse”, men när hon skulle gå in i tvättstugan för att komma till bastun, blev det tvärstopp – hon vågade helt enkelt inte. Så jag fick lägga om strategi och la små godisspår. först in i tvättstugan, sen vidare in i bastun. Med viss tvekan tog hon sakta ett steg i taget och kom till slut till målet – godishögen. Avslutade med blomkrukan (godis) som hon fixade galant.

 

Som avslutning fick Rejs en liten doftpad bland ett gäng kartonger/boxar i köket. Rejs, så jäkla duktig.

INOMHUSTRÄNING

Har nu blivit riktigt förkyld – snorig och dann – och orken är väl inte den bästa, men en stunds inomhusträning för båda hundarna orkade jag.

Rejs
Höll för omväxlings skull till på hallmattan
Plankan/sidosteg – idag med fokus på lugn (stilla) – han har liksom börjat ”steppa” i sin iver
Kryp – gick inge vidare, det som vi avslutade så himla bra häromdagen - kanske nu påverkad av att vi bytte miljö !!!
Apport - håll fast

Semla
Apport – lilla träapp. som hon nästan var på väg att hålla i munnen, ville hon nu inte ens nosa på (var lika dant häromdagen) – bytte till en dummy i mellanstorlek istället, vilket gick mycket bättre - hon t.o.m. plockade upp den från golvet - engångsföreteelse ? tja, det får väl tiden visa ...

BLOGG ELLER INTE ?

Gårdagens kväll med Orup tillsammans med Lena & Ola var verkligen toppen. Men gårdagens begynnande onda hals och hängighet har inte precis blivit bättre, utan snarare blivit sämre, vilket har inneburit att jag inte varit utanför dörren, förutom ett varv i trädgården med hundarna.

***

 Jag har under en längre tid velat fram och tillbaka gällande bloggens vara eller icke vara. Men efter en stunds tillbakablickar i bloggen har jag nu konstaterat att jag nog trots allt ska låta bloggen leva vidare, men att jag ska försöka bli mer aktiv i mitt skrivande. För det är tusan vad det är roligt att gå tillbaka och läsa, svårigheten är att lägga mig på lagom nivå och då menar jag att skriva ”lagom” långa inlägg.

ÄNGSTRÄNING

Så nöjd med dagens promenad och träning, men framförallt med träningen – Rejs jaktapp.
När vi kom till ängen möttes vi något förvånade, av en äng som låg delvis i dimma, gräset var fruset och ”knastrigt” och var alldeles vitt av frost.

Jag börjar bli allt säkrare gällande hans stadga, som jag har ”kämpat” så med. Lätt att man glömmer hur det såg ut i våras, då han ex.vis drog av koppel (han var fastkopplad) i frustration. Men efter tips och råd av bästa instr. Monica H. (bl.a. - du måste låta honom ”blåsa ur sig” nån gång imellanåt) så började det gå allt bättre och nu känns det som han fattar – ”bara jag behärskar mig, så får jag hämta”. Han har bra fart ut o in (ngt snabbare ut) och har överlag bra grepp, vilket känns väldigt gött, då jag fortfarande har Özets lösa grepp (o som ofta bar i snöret) i minnet.

Vi körde 2 x 2 enkelmarkeringar (40-50m) i två olika områden, ett mitt på ängen, med ett träd som ref. och det andra i högt gräs, precis bakom ”ängsgränsen”. La även in några ”släpp o fokusera om”-övningar innan jag skickade på resp. markering. Avlutade med två linjetag, placerade (synretn.) i en träddunge (5-6 träd), som han löste kanonbra, innan vi började dra oss tillbaka till bilen.

Skönt att veta att vi lämnade två nöjda vovvar, när vi senare åkte in till Rondo för kvällens begivenhet = Orup, ”Viva la pop”.

RÅHULT

Blev en något kortare tur än planerat, då jag hörde ett fasligt - som jag upplevde - grovt skällande hundar länge in i skogen. Lite läskigt, då man inte vet vad det är för typ av hundar/folk och det kommer från mig, som själv har hundar som gastar vid hundmöten !!! Men hur som haver, så tänkte jag - här är bättre att förkomma än att förekommas och vände tillbaka mot bilen, för att där mötas av Lena med sitt gäng. Efter infon om hundskallen, valde hon en annan sträckning och jag for hemåt, men gjorde ett litet stopp vid Jonseredsmotet för att beskåda Säveåns höga vattenflöde efter allt regnande.