Underbart är kort, eller nja … eller jo, iaf när man som dag, fyller dagen och kvällen med ett tajt schema. Inledde med en tur till sökskogen, för att träffa och träna med ett nytt sökgäng – riktigt kul, fick liksom lite nytändning. Två kände jag sen innan, en hade jag träffat vid ett tillfälle innan och en hade jag inte träffat alls – tror jag !!! – blev lite efterklok i bilen på väg hem, efter att hon sagt att hon kände igen mig.
Rejs som just nu är inne i en period då han är mer uppskruvad/speedad än vanligt – kanske pga att det florerar mkt löptikar just nu (tycker mig känna igen hans beteende från förra året, även om det var längre fram på vårkanten) – men positivt är ändå att när han ska jobba är han fokuserad. Händelseförloppet kan se ut som följer - han ljudar lever rövare ifrån han har hoppat ut ur bilen, fram till strax innan startpunkten, då hans ljudande minskar och han blir allt mer fokuserad. När jag ställer upp honom inför första skicket, står han helt tyst och är fokuserad medan han väntar på mitt sökkommando. Är faktiskt fascinerad att han kan växla från att leva rövare och sen ha full fokus.
Just idag blev det värre än vanligt pga att en av vallningshundarna smet från sin matte och kom fram till Rejs, precis när han hade hoppat ur bilen. Det uppstod lite tumult då matten till hunden som smet, blev arg och ramlade i sin framfart och jag blev rädd (hunden nästan dubbelt så stor som Rejs), men det blev bara lite gurgel, dock utan att hundarna kom i kontakt med varandra. Git som såg hela händelseförloppet, sa till mig att andas och ta det lugnt, vilket jag uppskattade, för jag hade verkligen gått upp i varv) innan jag ”selade på” och började gå …
Eftersom jag var nykomling fick jag välja sist och fick därmed starta först. 6 skick, Marie och Catrin figgar, medan Git hade stigen. Höll mig till min påbörjade plan att fortsätta att köra några skick utan dykupp – inledde och avslutade de två sista med dykupp. Stigen var den breda och lättsprungna grusvägen. medan terrängen var destomer tungsprungen och delvis kuperad, med en del ”rishögar”. Sammanfattnings så var jag supernöjd med lille Rejsen, till och med påvisen var superbra.
Det hade flutit på bra och vi var färdiga mkt tidigare än beräknat. Vid hemkomsten var jag helt slut och var så tacksam för att jag hann äta i lugn och och att det därefter blev en stund soffhäng före kvällens agilitykurs med Semla.
***
Till skillnad mot den lille hete röde vispen är ju Semla lugn och cool – ngt miljökänslig kanske (på ett helt annat sätt än Rejs som ju är VÄLDIGT miljökänslig), men känns oftast trygg och har stor tilltro till mig. Hennes lugn påverkar mig … det är sååååå himla skönt att slippa vara på helspänn (är jag med Rejs, varken jag vill eller ej) och själv kunna vara avslappnad.
På kvällens besök i hallen (GBG Hundarena/Tagene) var hon betydligt tryggare än sist, då hon ju var väldigt påverkad av den nya miljön. Men nu släppte hon både hundar och miljön, hon lät sig inte ens påverkas av kungspudeln med det grymma utseendet som hon blev så rädd för sist.
Det blev mycket teoretiskt information och fokus las på starter och kontaktfält.
Ang. starterna – överträna – lägg på störningar – tänk på att säga startORDET före signalen.
Ang. kontaktfält – bestäm vilken metod (2 på, 2 av alt. running cont.) du vill använda dig av – jag ändrade mig där och då, till running !
Hem och köpa badrumsmatta för att börja träna in ”runningcontacts”.
Även om det var mycket teori, så fick vi även köra några övningar – en liten serie bestående av hopp/tunne/hopp – där Emelie tittade på hindersug och självständighet och gav oss råd och tips. Parallellt med hopp/tunnel-övningarna körde dom/vi andra slalom – en sektion (4:a pinnar), utifrån var vi stod kunskapsmässigt – Semla och jag körde ”vår” variant allé-metoden, medan Emelie höll ett bevakande öga hur det gick.
