Efter gårdagens helt otroliga hageloväder (haglade med fullt tryck över en timme) var det svinkallt när Rejs och jag i morse åkte till Lilla Edet för vår andra tävlingsstart i startklass. På morgonen var det som sagt svinkallt – långkalsingar för första gången denna säsongen – och på motorvägen längst Götaälv låg dimman tät. Efter framkomsten lättade dimman allt eftersom och det blev en underbar förmiddag, där både kalsingarna och tröjorna såsmåningom åkte av.
Efter rastning och lottning (vi nr 10) blev hela gänget ”förvisade” (ja, det kändes faktiskt så) till grusplanen (full av ogräs – skitplan rent ut sagt) istället för den ordinarie fina appellplanen där klass 1 skulle gå. Misstänker att klubben p.g.a. (säger jag från min synvinkel) många efteranmälningar, tog till en nödlösning för att undvika att startklassen skulle dra ut på tiden …
Måste gnälla lite oxå, det som irriterade mig var att trots förmaningar från tävlingsledningen - ”inga pipleksaker o tjo o tjim intill de tävlande” så värmde någon upp med just en pipleksak, precis när
Rejs o jag körde fjärren”. Efter ett kanonläggande reste han sig pga den ljudande pipleksaken strax intill (när jag var på väg tillbaka) vilket förstås resulterade i en 0:a.
Även om det är jäkla tråkigt med ”folk” som inte respekterar sina medtävlande, så vet jag ju nu vad vi ska träna vidare på i höst och vinter – alltid det återkommande ämnet STÖRNING, men även fortsätta med ingångar och snabbt hitta ”trampet” i fotgåendet, med tanke på att det är så korta sträckor i just startklassen.
Det är mycket positivt jag tar med mig från dagen – men främst att jag blir allt säkrare på att han inte lämnar mig för att dra på nåt hyss. Men även att jag idag testade att belöna med att klappa/smeka lugnt efter momentens slut.
På våren tar vi nya friska tag och hoppas på uppflyttningspoäng.
Domare – Erik Olausson – en enl. ryktet "hård" domare – men rättvis och inget att orda om tyckte i alla fall jag.
