UPPLEVELSER AV OLIKA SLAG

Lunch - tänkte lägga ett spår vid Åstebo (bakom klubbhuset) men vände och åkte över till Kåsjön istället, eftersom jag såg en ”oönskad” bil (no names) på p-platsen.

Eftersom jag inte vill lämna Rejs i bilen på DEN p-platsen, blev det lite jaktträning istället (markeringar över gärdsgården) vid gläntan. En gång med linan, innan jag sen kopplade loss – gick jättebra. Längde avståndet efter hand.

Gick sen till ett nytt område i ny ”miljö”. Körde några markeringar in i tät (för Rejs) unggransbestånd – lite probl. i början – han hittade den med vände och kom tillbaka tomhänt – jag ”laddade” om den redan kastade markeringen, men han fattade liksom inte ! Kortade då avståndet och gjorde dummyn synlig och gjorde därefter om på samma ställe (bland unggranarna) som innan, vilket nu gick utmärkt.

Några ”aha-upplevelser” från dagens övningar och som jag tar med mig är att jag INTE ska kampa som belöning och att jag verkligen MÅSTE vara TYST och inte störa honom medan han jobbar och belöna”SMÅTT” !

Tillbakavägen fick han tennisbollen, som han vill jag ska kasta iväg. Och istället för att kasta den på måfå, kastade jag in den på lite besvärliga ställen, vilket han tyckte var jättekul – bra nosarbete inbillar jag mig !!! 

På kvällen gick vi runt Blacktjärns motionsspår. När vi gått en bit och kommit till T-korsningen (Getryggen) såg jag Rejs stå och sniffa på något. Som tur var, var han nära och jag hann fram innan han fick i sig nåt, från den korvhög det visade sig vara han sniffat på. Jag blev alldeles stel, kall och förbannad ! Dessa jävla sabotörer som lägger ut glykolförgiftade godbitar, även om jag inte kunde veta om det var det i detta fallet. Men när jag sansade mig och satte Rejs en bit därifrån och gick tillbaka för att ta upp ”skiten” i en bajspåse, då hittade jag inte högen. Jag var ju helt säker på att Rejs inte fått i sig något, så förklaringen var helt enkelt att det var väldigt mörkt och dunkelt vid spårets kant. Därefter fick han gå i koppel (förutom när vi lekte och tränade) och jag varnade ett par med hund som vi mötte längst vägen. 

PROMENAD O RIDHUSTRÄN.

Startade dagen med att ta en skogspromenad tillsammans med kompisen Kia, vilket kändes som en evighet sen, iof inte så konstigt eftersom hon är ”hundlös” sen ett par år. Valde i dag skogarna kring Härkeshult, där jag senast gick för ca 2 mån. sedan, men tydligen var nya marker för Kia.

Senare på eftermiddagen åkte Rejs o jag till ridhusträningen, där det var stort manfall. Men vad gjorde det, då fick ju vi tre som var där hela ridhuset för oss själva.

 Allt gick strålande och Rejs var så duktig så … tills Malin o Mara klev in … då blev Rejs heltokig och började ljuda och stegrade sitt beteende allt mer. Slutade med att jag satte honom i bilen för att undvika att en konflikt skulle uppstå. Det visade sig vara ett smart drag, för sen när jag åter tog in honom i ridhuset (Mara satt då i sin bil) för att försöka få ett bra avslut, gick det bra igen. 

JAKTTRÄN. PÅ EGEN HAND

Medan Tommy åkte till gymmet, åkte Rejs o jag till mitt Paradis, för en stunds jaktträn. Tog först en promenad i skogen runt ängarna där jag förfasades över en mängd ståltrådsstängsel, som visserligen var märkta med snitslar och som för det mesta låg mer eller mindre prydligt ihoprullade, men som jag ändå reagerade mot, då det går hästar på sommarbete här.

 Precis när vi hade kommit ner på den bortre ängen, hörde vi nån som sköt raketer nere från bostadsområdet. Rejs reagerade men släppte det meddetsamma. Drog fram kampleksaken och började kampa precis efter den sista, med hopp om att dom skulle skjuta en till, vilket dom tyvärr inte gjorde ! 

Markeringar - först över (8-10m - avstånd) gärdsgården, avslutade med några (15-20m) nerför slänten/backen vid några höga grästuvor. Började med lina, släppte den sen för att slutligen koppla loss honom. Kopplade dock upp honom när en liten barnfamilj (2 småbarn) kom, men han lät sig inte alls störas, trots att han först var lite intresserad av dom. 

Slutade med linjetag (ca 10-15m) vid kullen (godisbelöning på mobilen – man tager vad man haver) – testade ”nya modellen” att inte skicka samma riktning som jag gått vid utläggandet av dummyn, utan att ta med honom jaktfot för att skicka från ett annat håll – gick utmärkt.

Kan bara konstatera att vi fortsätter att göra små framsteg gällande föremålshanteringen, både här i jakten och i lydnaden. Känner mig verkligen nöjd att jag inte har forcerat, utan att det har fått ta den tid det tagit ...

LYCKORUS !!!

Vissa gånger blir man mer lycklig än andra gånger, som idag tex. då jag på lunchrasten hade planerat in en stunds ”jaktträn.” på Kviberg, på ”ängen” där jag tillbringat mycket tid i min barn- och ungdom bl.a. har det blivit otaliga hundpromenader. Då var det staket mellan den ”allmänna” ängsytan och området innanför, som då var militärt område (LV6).

Vi inledde med ett kort lydn.pass, med enbart följsamhet på en av fotbollsplanerna, innan vi gick över till ängen. Följsamheten och kontakten kändes ganska bra, med tanke på att han har blivit lite störningskänslig och därmed är lite ”tittig”.

Efter lydnaden blev det en liten promenad innan vi gick över på ängen. Vår trevande jaktträning med dummys går vidare och allt bättre. Vi fortsatte där vi slutade vår träning i förgår, alltså fortfarande med lina för säkerhetsskull.

Ett antal markeringar (bra stadgeträn. också) på ca 10m (linan räckte inte längre) gick utmärkt. Bara vid första återgången behövde jag påminna honom att det var leverans till mig som gällde. Därefter höll jag knappt i linan ens, vågade inte riktigt lita på honom helt. Men NÄSTA gång så …

Efter jaktträn. mötte vi Karin o Samba, som gjorde oss sällskap till bilen …

På väg tillbaka till jobbet var jag så euforisk att jag bara var tvungen att göra nåt som inte hör till vanligheterna, nämligen att ringa Tommy för att sprudlande berätta om våra framsteg, hur bra det hade gått.

Ja ja … så lät det idag ja, men vet ju av erfarenhet att det kommer en ”morgondag” som kommer se annorlunda ut !

Just nu, i skrivande stund kom Rejs med en reklamtidskrift (Allums) och levererade … tror bestämt att Rejs börjar uppskatta det här med apportering alltmer …

DUMMYTRÄN.

Lunch – Kåsjön – gläntan – några korta superenkla markeringar med dummy. Använde mig av spårlinan, för att undvika att han skulle avvika från mig = gick jättebra ! Först några lätta ”ryck” i linan, sen kom han utan någon som helst hjälp och avlämnade fint fint. 

VÅRKÄNNING

For från kaoset på jobbet (allt dataarb. stod stilla pga fiberbrott) till hemmets lugna vrå ... Efter en bit mat, gick vi – jag och min lille röde vän - ut i det vackra "vårvädret" (skillnad. mot igår)

HUMÖRSVÄNGNINGAR

I dag är det exakt en månad sen vår älskade Özet somnade in. Vi är så oerhört tacksamma att Rejs fick uppleva sin första och tid med att få ha Özet som sin mentor, även om det säkert var lite påfrestande för Özet stundtals, särskilt de sista två veckorna ...
Tänk att det inte kunde gå två dagar utan att regna ! Idag har det alltså varit ett riktigt SKITVÄDER, det har regnat HELA dagen lång. Kanske för Özets skull himlen gråter …

 Idag har vi varit ute tillsammans med Malin och Mara i detta skitväder och Rejs prövade verkligen mitt tålamod, då han var alldeles besatt i Maras bakre regioner. Helt uppenbart var att Rejs tyckte hon var attraktiv och doftade underbart, trots det var en månads sedan hon löpte !!! Och inte blev det bättre av att Mara inte brydde sig, hon lät villigt Rejs envetet följa efter och som i mellanåt även försökte hoppa upp och rida på henne. Jag kände att jag var i upplösningstillstånd och var så frustrerad över hans beteende och det blev ju inte bättre av han var fullständigt blockerad och sket blanka FAN i mig, vad jag än tog mig till. Det slutade med att han fick gå kopplad !

Känner att historien upprepar sig, minns tydligt hur arg och frustrerad jag ibland var på Özet i hans ungdom.

På kvällen var det dags för ridhusträning igen. Hade bestämt mig för att INTE ta med mig den negativa känslan från i förmiddags, utan träningen skulle bara vara lustfylld. I början var Rejs ganska ofokuserad och splittrad, då det var flera ekipage inne och tränade samtidigt, en del med mer högljudda belöningar än andra. Men ganska snart förstod jag att jag måste ”backa”/göra det enklare för Rejs och vips, så gick det riktigt bra.

Det var med en skön känsla jag åkte hem, nöjd med både Rejs och mig själv

HUNDTRÄN. NÄÄS

Idag anslöt vi till delar av hundgänget för ett par timmars hundträning på Nääs. I vacker miljö, med Sävelången framför våra fötter, i ett gôtt väder ca 5 +grader, växlade molnighet.

La ett spår i bokskogen bakom röda huset (skola?) – ca 200-300m, liggtid ca 45min. , 3st ? leksaker.

Under liggtiden, gick Rejs och jag ner mot vattnet och tränade lite stadga/inkallningar på ängen. Provade även lite med att låta honom bära/avlämna en dummy.

Efter att han vilat i bilen, tog vi sen spåret som gick jättebra, därefter blev det fika och umgänge medan Rejs vilade ytterligare en stund i bilen.

Innan hemfärden, så körde vi lite följsamhet/fotgående på gräsplanen/mattan vid p-platsen. Rejs speedad och hade svårt att hålla sig i skinnet och var värdigt ”tittig”, men efter att han hade fått blåsa ur sig, med inkallning och lite kampande så gick det bättre. Fortsatte sen med runda solen och avslutade med att lägga på apportering, den sista (av 2) kanonbra !

LUNCHLYDN.

Lunch – PBK – appellpl. – ett gäng med lösspringande aussies (5-6st) på planen och gjorde vad - fotade ? Hur som haver så lämnade dom planen när vi klev in.  

Tränade en stunds lydn. – fotgående (bl.a med kopplet bakom ryggen) gick sådär – Rejs väldigt ”tittig”! Men märker att han går mycket bättre efter att fått ”blåsa ur sig” …

Testade även den gula plastapp.bocken och runda stolen – gick också så där – han sprang förbi och la sig för att tugga ! På nära håll gick det dock bra, likaså när vi gick (kopplad) på grusvägen till bilen.

AVSLUTN. LYDN.KURS

Dagens lunch ägnade vi åt spårarbete. Ca 200m i ekskogen bakom klubbstugan – anv. första gången hans leksaker. Det gick överraskade jättebra, möjligen aningen ”tveksamt” fram till första leksaken, men därefter gick det jättebra. Han fastnade dock lite i slutet vid nån ”skit” eller vad det var …

Efter spårningen, när vi gick tillbaka till bilen, började ”elkillen” - som vi tidigare mött vid vår promenad medan spåret la till sig - fortsätta sitt jobb med att sätta upp belysningen (med stor kranbil som väsnades) i slingan upp till appellplan. Rejs upplevde kranen med skräckblandad förtjusning, samtidigt som han var nyfiken, tyckte han det var lite läskigt …

På kvällen åkte vi iväg på sista kurstillfället på tävlingslydnaden.

Kvällen till ära hade jag bakat en pepparkakscheescake som vi mumsade på medan vi som vanligt inledde med genomgång i klubbhuset.

Temat för dagen var apportering, men vi inledde med fotgående/följsamhet, där vi testade att ta hjälp av att ha kopplet bakom ryggen för att undvika ”Rejsskutten”, vilket funkade riktigt bra …

Apportering – värmde upp med ”runda stolen” – la sen röda kampleksaken vid stolen.  

Att tänka på :

-          att jag själv ska full följa rundningen efter utplaceringen av ”mojängen” …

-          att förflytta mig åt sidan – när han är på väg IFRÅN mig – för at få honom att undvika att ta samma väg tillbaka …