VATTENLEK

Lunch – Kåsjön – gick genom ”gläntan” o ner till lilla stranden vid vattenintaget – Rejs hade en rolig stund tillsammans med storebror i vattnet.

 Kväll – T. åkte hem till hundarna (för Rejs skull) för att jag skulle kunna jympa. Åkte upp till klubben vid 20.30-tiden o vandrade en liten runda runt ”ekkullen”, i väntan på T. skulle komma hem från övertiden på Liseberg. När han kom hem vid 21.30-tiden hade han med sig halv special från Oves – sen onyttig – men god middag mao.

KVÄLL I HÄRKESHULT

På morgonen innan jobbet gick vi vid Åstebo, utgick ifrån vandrarhemmet och tillbaka via appellplan. Där såg JAG ett rådjur före Özet, som därimot kände vittringen. På kvällen – efter massage hos Roland och lite ”hemmasysslor” (T. jobbade över på Liseberg)- åkte jag till Härkeshult (vid p-platsen). En underbart härlig - sen(20.30)- kväll, som tyvärr ”förpestades” av att jag inte kunde slappna av pga att båda hundarna ville dricka ur alla ”traktorspår”o andra vattensamlingar som var fyllda med äckligt vatten … gällde verkligen att vara på ”alerten” !

PROVTAGN. o LYDN.KURS

Idag var då dags för nya provtagningar på Blå Stjärnan. Men ett morgonurinprov for vi alltså på morgonen iväg på återbesök, till veterinären med Özet. Det togs blodtryck och blodprov, där blodtrycket nu visade sig vara utmärkt och svar på blodprovet får vi inom en vecka ca. Under det 2 ½ timmes långa veterinärbesöket var Rejs ensam hemma - längsta perioden hittills - vilket gick utmärkt. Efter hemkomsten tog vi en promenad vid Åstebo – ”älglegan” t&r. Vi vände strax innan pga att Özet vädrade kraftigt och var på väg att sticka ett flertal gånger, innan jag åkte till jobbet. På kvällen var det dags för brukscirkeln, inte fullt så många som vid starten förra veckan - 6-7st - vilken jag tycker är lagom. Körde med koncentration på glädje och ”kravlöst” – FF, Fjärr - direkt från kampandet Platsliggning (2min) Språng marsch – ”Jesse Owens” (snabbt o jaga godis) Ag.slalom Framförgående – bollar utplac. som riktning (o belön.) som sen togs bort (belön. sen över huvudet

INGET TAHULT !

Vad snopet det var när jag idag på lunchen, tänkte ta mig till Tahult för att ta en promenad i ny miljö, utan att lyckas. Har inte kört där på länge uppenbarligen, då jag fann vägens sträckning helt omlagd och hittade därmed inte VAR jag skulle svänga av, vilket resulterade i jag gav upp och vände och åkte till Kåsjön – ”granviken” - istället.

ANNANDAG PÅSK

Idag blev det ännu en promenad tillsammans med Malin & Mara, även denna gången vid Kåsjön, men nu längst udden.

 Vid hemkomsten satte jag igång med att förbereda inför påskbuffén som vi (bröderna+respektive) lite senare dukade upp hos mamma. Det blev en trevlig stund, även om mamma var lite trött till skillnad mot igår. När vi sen åter var hemma, började vi prata grillning. Men innan vi skulle sjunka ner och njuta av den kommande kvällen, måste ju Rejs få sin egentid. Åkte därför upp till klubben för en stunds passivitetsträning, som blev perfekt ... särskilt som ett agilitygäng var där och tränade !

Sen när vi kom hem, tillbringade vi resten av kvällen på altanen - härligt - hur vanligt är det i slutet av april månad ?

PÅSKDAGEN

Besöken hos mamma ter sig mycket olika, även om hon oftast är glad är hon inte alltid så pigg . Men vissa dagar är bättre än andra och dagens besök var just en sån bra dag. Det känns så gott i hjärtetrakten när mamma både är pigg och har lätt till skratt. På eftermiddagen fortsatte den goa känslan då kompisen Kia kom på besök, för att vi skulle planera inför sommarens lilla Skånetripp. I övrigt en ganska rutinmässig dag ur hundperspektiv, därav ingen rapport om hundarna.

PÅSKAFTON

Kände redan i går kväll en viss retning i halsen och när jag vaknade i morse kände jag mig allmänt vissen och hade fortfarande känning i halsen. Men allt eftersom tiden gick började jag känna mig bättre och beslutade mig för att fullfölja min plan att besöka WT’t i Säve, som inte tyvärr inte riktigt blev som jag hade förväntat mig. Visserligen underbart väder, men att sitta och vänta utan att få möjlighet att titta på när ekipagen arbetade (just vid den stn’n), kändes helt meningslöst och när sen domare och funktionärer skulle bryta för lunch, då tackade jag för mig och åkte hem.  

Kom hem precis lagom hem till när Tommy backade ut bilen för att åka iväg och gå ut med hundarna och kunde därför slå följe genom att hoppa in i hans bil. Blev en liten promenad i Paradiset längst ”ravinen”, där Rejs idag råkade ta sin första simtur (simtag). Han följde tätt efter storebror som klev ut i vattnet och helt plötsligt bottnade han inte längre. Han blev lite snopen och sjönk först, men började snart veva med benen och vände in mot ”strandkanten” och fick därmed markkontakt. Det gick ju riktigt bra det där påskdoppet …

När vi lite senare satt på altanen och käkade påsklunch och ännu senare grillade, hade lilleman svårt att koppla av och när han väl gjorde det, kom matte och ”rättade till”, då hon var rädd att han skulle slinka i mellan altangolvet och understa ”räckesliggaren” och falla ner ... hemska tanke ! Men nästa vecka lär den faran vara över, då han växer så det knakar …

Det var alltså inte ALLTID han låg på dynan ...

LÅNGFREDAG

På förmiddagen hade jag och Malin bestämt träff för att gå en runda med hundarna. Träffades vid Kåsjöns motionsspårs p-plats och gick för ovanlighetens skull INTE längst udden, utan den ”vanliga” rundan. Özet var trött och trots Mara gjorde sina lekinviter, var han inte alls intresserad av att ”röja”, utan ville enbart gå och ”lukta på blommorna”. Efter att ha önskat varandra glad påsk åkte jag hem till lille Rejs, som nu hade varit ensam hemma i 1½ timme = duktig pojk !
Efter en liten pause med fika, tog jag sen med mig enbart Rejs denna gången och åkte till klubben för en stunds - främst - passivitetsträning. Det blev kanonbra, då det var några som var där och tränade lydnad (Karin med kompisen Madde höll till på ena sidan av planen och Pål Annerström med sin lilla dotter var på andra sidan).
När vi efter en stunds aktivering, återigen satte oss för att koppla av kom en lågt flygande helikopter dånande över oss. Rejs blev förstås rädd, utan att för den sakens skulle bli vettskrämd. Jag försökte göra upplevelsen ”positiv” genom att mata godis, så gott jag kunde. Jaja … måtte han vänja sig … annars lär vi nog få flytta med tanke på Östra sjukhusets sjuktransportrutt över vårt hus !

SKÄRTORSDAG

Idag, på självaste skärtorsdagen, har Rejs hunnit bli 14 veckor och har bott hos oss i hela 6 veckor. Tänk vad dagarna och veckorna flyger iväg, eller snarare är känslan att dagarna liksom flyter ihop och att man ibland verkligen måste anstränga sig för att stanna upp för att kunna reflektera ! Men valptiden är sannerligen ingen ”dans på rosor” utan snarare en tid som frestar på, av flera orsaker … särskilt när man har ännu en vovvsing som kräver sitt …
Medan folk står med tindrande ögon och beundrar underverket, den söta valpen, tänker jag : jaja, tycker ni ja, ni drabbas varken av de vassa tänderna eller behöver springa ut mitt i natten då underverket behöver kissa, att sömndrucken släpa sig nerför trappan, sticka i fötterna i mannens skor (lättare då dom ä stora) fånga jackan i förbifarten, vänta huttrande (tur att det är vår och inte mitt i vintern) på gräsmattan medan han kissar, undertiden man så sakterligen vaknar alltmer och därmed får svårt att somna igen när man återigen är tillbaka i sängen.
 Som i natt, då vi var ute för kissning kl. 02.30, 03,30, 04,30 ... 05,30 tog husse över, lämnade sen över (åkte till sitt jobb) somnade igen vid 06.30 för att vakna o stiga upp 07.30 ... Även om jag gick som i dvala hela dan, så kändes det fint att äta säsongens sista semla vid hemkomsten efter jobbet – ett tydligt ”vårtecken” !
Ett annat vårtecken var att när vi var ute på vår lunchpromenad vid Åstebo såg jag att Özet böjde sig för snusa på något och upptäckte då till min förskräckelse att det var en orm (svart utan zigzag-mönster – hann aldrig se om det var en snok eller huggorm)… en sån jäkla tur att Rejs gick bakom mig och att jag precis hade kopplat Özet … puh !

UTVECKLING SKER

Måste erkänna att jag är väldigt glad att det har gått lika bra som jag hade hoppats på, med att lämna Rejs ensam med Özet och att även nu kunna lämna honom helt ensam medan Özet får sin längre promenad, känns som en bonus. Det är klart att det iblnad har blivit nån pöl, men han har inte - ännu - bitit sönder något ... nja, får väl avslöja att locket på fjärrkontrollen rök vid nåt tillfälle ! Det är mest ORMHASSELN ute som har största fokuset och DET är utan tvekan storebrors fel ... han är värsta grenavverkar'n, men tänker inte på nån beskärningsteknik precis, som grenvinklar eller så … he he !

Nu börjar det verkligen hända saker i Rejs och hans syskons utveckling. Fick frågan om vi märkt om – som kennelmamma Annika uttryckte det – de dyrbara kulorna fallit på plats ? Så en kväll när tillfälle gavs, när lugnet hade lägrat sig och Rejs var så avslappnad att han liksom "rann mellan fingrarna" så passade jag på att kolla/känna efter de små puttekulorna och jag tror - TROR - att jag kände två stycken ... Har också hört (långfred.) att Rejs syrra Pingla, har tappat sina första tänder, vilket vi ju alla – både fyr-och tvåbeningar –verkar längta efter. Själv trodde jag det var för tidigt, men ska ta mig en titt i morgon.