Idag gick färden till Öijared och när vi började gå, såg jag en kille som gick på andra sidan dammen och letade bollar. Rejs sprang omkring på fairway och hade ännu inte upptäckt killen, men efter en stund upptäckte han honom och satte av i full kareta. Men efter att jag gapat NEEEJJJJ, bröt han på stört och kom tillbaka - duktig vovve. Han försökte sticka ytterligare en gång, men lyckades bryta honom igen och DÅ såg jag att det kom några med småhundar gående på grusvägen och kopplade därför upp honom. Sen såg vi dom med hundarna på avstånd, då gåendes på grusvägen mellan "banans vackraste" hål (enl. pappa Nisse) och torpet.
När vi kom till torpet som brann, körde vi en dubbelmarkering med de gröna plastbollarna - Rejs o jag på andra sidan gärdsgården och Tommy (o Semla) i ruffen på andra sidan fairway. Semla fick testa på kort avstånd, var lite oroliga att hon skulle sticka (vilt), men det gick utmärkt.
På hemvägen såg vi en kille med en cairnterrier ? gåendes på grusvägen framför oss, vilket speedade igång Rejs något. Vi har reagerat på att hundbesöken tycks ha ökat väldigt mycket sen vi började gå på golfbanan höst- och vintertid för ca 6 år sedan, då vi var helt ensamma och aldrig mötte/såg någon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar