Finns ingen goare känsla än att känna sig glad o nöjd/stolt över sina hundar - idag gällde det Rejs spårande - känns som han går från klarhet till klarhet, KANSKE kan det trots allt bli en appellstart vad det lider ...
Idag fick han ett skogsspår för första gången på flera år - kanske det 5-6:e skogsspåret i hans karriär.
Längden var drygt 400 m. med 4:a träapp. + den blå "hål" bollen som slut, en massa vinklar (5-7 st?) liggtid ca 30min.
Medan spåret la till sig tog vi en promenad vid den l:a tjärnen vid röda huset. Vi var helt ensamma i skogen, tills jag på hemvägen skymtade (ca150m) två män längst stigen, med var sin riesenschnauzer mellan träden. Vi upptäckte varandra och kopplade upp våra hundar. Rejs hade inte upptäckt dom och jag gick in i skogen och tog en liten omväg för att slippa mötet på stigen.
När vi startade spårandet, märkte jag med än gång att Rejs var på "hugget" och spårade klockrent. Det här går ju strålande tänkte jag - SA det t.o.m. högt medan jag filmade de första metrarna, innan jag avbröt filmandet.
Efter halva sträckan hade jag lagt spåret rätt över en grillplats, bestående av bänkar runt om - han var först på väg att gå åt sidan, men jag höll emot och han kom snabbt på rätt kurs och fixade "genomgången" lättplätt - synd att jag inte filmade då. Därefter följde han spåret inkl. markering av de återstående apporterna (2+slut) till slutet.
Som sagt, var så himla glad och stolt över hans fina arbete - jag behöver inte prestera på tävling för att bli stolt och glad och inte lär Rejs bry sig om det är träning eller tävling ... även om en bra prestation på tävling skulle ge/ger extra krydda förstås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar