MÅN.- SÖN. 6 feb. - 12 feb.

Veckan inleddes med datorbrott, att datorn slocknade och att jag inte fick jag igång eländet igen, den hade varnat att batteriet var slut trots sladden är inkopplad, troligen glappkontakt. Får kolla upp detta! Men det är tur att man har mobilen, för jag försöker förse Tommy med bilder och små filmsnuttar på Semla, som han i sin tur visar de Spanska vännerna. Tommy har tydligen fått nån form av idolstatus, med tanke på omhändertagandet av Semla för nu precis 2 år sedan.

Annars gick veckan sin gilla gång med lunch- och kvällspromenader och även om kvällarna nu håller på att bli allt ljusare trots att det t.o.m. var fullmåne med klar himmel några kvällar och att det i slutet av veckan till och med blev lite ljusare tackvare det lilla snöfallet, så konstaterade jag att jag var jäkligt trött på mörkerpromenaderna efter jobbet. Hur jag än planerade, hann jag inte ut med hundarna förrän det hade blivit mörkt.

På torsdagen skulle kompisarna komma på besök på kvällen och därför tog jag ut ännu en semesterdag, för att hinna med förberedelserna och för att hundarna skulle få sitt innan kompisarna kom. Utnyttjade den lediga dagen bl.a. med att ta en härlig tur på golfbanan, där jag passade på att testa mina nya icebugskängor, för det var lite fruset och hade kommit ett litet fjunigt täcke med snö – typ ett tjockt ”florsockertäcke” !

Passade som vanligt på att låta Semla vara lös när jag såg att hon INTE vädrade. Synd bara att hon är så jäkla brutal mot Rejs i samband med sina lekinviter – hon liksom kommer bakifrån och attackerar honom – ALLTID när han har uppmärksamheten åt annat håll – riktigt fula attacker !

Inför lördagen hade jag – den stora tidsoptimisten – tänkt att vi skulle få till lite spårträning tillsammans med Karin o Samba, som omväxling från både lydnad jaktapportering. MEN så kom jag på att jag inte skulle hinna, för jag skulle ju hämta golfresenären på Landvetter på eftermiddagen, så det fick bli en stunds lydnadsträning trots allt.
Så jäkla nöjd med lydnadsträningen, Rejs var verkligen superdukig. Var riktigt lycklig, då jag JUST DÅ kände att det fanns hopp. Skriver FANNS – då hoppet är en färskvara när det gäller min heta lille röding.
Hur som helst, det jag la fokus på var störning, med hjälp av Karin och Samba. Rejs sitta i bilen o ”ladda” (minns inte om jag körde ett kort pass med Rejs innan Semla) medan jag körde Semla (följsamhet, runda stolen o lite annat) och jag sen hjälpte Karin med Samba.
Sedan när jag tog ut Rejs, fick Karin o Samba stå passiva en bit ifrån oss medan vi gick fotgående (linför.). Gick alldeles utmärkt. Efter hand bad jag dom börja röra sig, medan jag fortsatte gå med Rejs. Gick också utmärkt. Sen slöt jag in bakom dom (ca4m., utan att Karin märkte det) och gick efter, tills dom gjorde helt om och vi vek av/gjorde vä. om.
Jaja … ni som inte har erfarenhet av en superhet störningskänslig hund, som fortfarande blir skogstokig vid hundmöten till vardags, kan nog inte förstå vilken bedrift och framgång detta är …

På söndagen fick Tommy byta den gröna spanska golfbanan till vår svenska golfbana som ännu ligger i vinterdvala.

Som avslutning på veckan kunde jag konstatera att Rejs sår såg fint ut och läka ihop riktigt bra. Han har varit duktig och har inte behövt någon tratt under hela tiden.