MÅN.- SÖN. 19 - 25 dec.

Denna veckan blir nog ganska lätt att sammanfatta, då Tommy nu åter är hemma från sitt jobbande utanför GBG-regionen och jag mest jobbade. Medan Tommy på kvällen inledde veckan med ”jul”middag tillsammans med sitt jobbgäng, ägnade jag och hundarna oss åt ett kort lydnadspass i vardagsrummet. Fick ett infall gällande krypet för Rejs del. VET ju att det måste få ta tid, men det ibland känns det som vi inte kommer någonvart och därför ville jag testa att helt enkelt resa mig upp (stå rakt) utan nåt godis i handen. Åh shit vad bra det blev - om än lite "orytmiskt", men det går iaf åt rätt håll. Men va f_n ... lyckan gällande krypet varade inte särskilt länge, dagen efter gick det inte fullt lika bra, inte lätt med en alldeles för speedad gosse. Ser ett tydligt mönster, han liksom tar två ”steg” i taget. Minns vad Git Jering sa på Özets tid – se upp så ni inte hamnar där hunden tar två steg i taget … försök avancera snabbt till tre steg !

Fick i slutet av veckan lite julstämning, när jag tog en vandring genom ett juligt Göteborg, innan jag sammanstrålade med kompisen som uppträdde i den sjungande granen, som hon gjort sen starten (2004?) Efter hennes uppträdande gick till Bryggeriet på Avenyn, för att äta. Tur att vi hade trevligt, då pizzan var den sämsta jag ätit på år o dar – tjock botten och ljummen !
På fredagen hade jag tagit ledigt från jobbet och vi tog tillsammans en härlig promenad på golfbanan – härligt att se hundarna kunna sträcka ut …

Vad hittade du där för nåt, husse - går det att äta ? 

Kvällen blev go med lite förberedelser inför julafton – då bröderna med familjer kommer på vår numera traditionsenliga glöggsammankomst – det blev glögg, pepparkakor och FB samtidigt som vi såg på Binglottos uppesittarkväll och inväntade att julskinkan skulle bli klar ... en go lilla julaftonskväll helt enkelt !

Julaftonsmorgonen inleddes med sämsta tänkbara väder – ösregn – men som sedan lättade och vi kunde ta vår skogspromenad i Råhult medan det var uppehåll. Det var inte bara vi som hade Råhult som mål – där var smockat med bilar, men uppenbarligen var alla på ”andra sidan vägen”, för vi mötte inga under vår tur. Lagom till Kalle, kom brorsorna och min äldsta brors två pojkar. Uppslutningen blev lite skral pga sjukdom, jobb och ”julstress” i form av förberedelser innan anstormningen av gäster. Efter några trevliga timmar önskade vi varandra en fortsatt trevlig jul och sa hejdå, for Tommy och jag iväg till Lindholmen och Tommys yngsta bror, med familj + mamma och andra brodern med familj.

På väg till bilen ....................................................... kisserunda hemma i kvarteret

Jaha ... osså vaknade jag väldigt förvånad, snorförkyld på juldagen. Hur gick det till ? Kände mig mer och mer vissen allt eftersom dagen gick. Men trots förkylningsmatthet och täppt näsa kände jag att jag måste ut o få en nypa luft – vad passar då bättre än gå upp i skogen tvärs över gatan och träna jaktfot. Tror bestämt att de gångerna vi tränade ”attkommairättstämning” sen kennelhelgen i våras har gett resultat, för det gick förvånansvärt bra – dock fortfarande helt utan störning ! Nu ska vi ta mig tusan träna jaktfot 10-15 min. om dagen både kors och tvärs vintern igenom … ska bara bli frisk först.

MÅN.- SÖN. 12 - 18 dec.

Veckan inleddes – som den gjort de senaste veckorna - med att Tommy fortsatte sin golfkurs – som nu var sista gången – innan han återigen drog iväg norrut på en veckas jobb – vilket nu troligen var sista veckan för denna säsongen – iaf på denna sidan av året. Veckan fortlöpte med härliga lunchpromenader och en av kvällarna var helt magisk, vi fick en fantastisk kvällspromenad i månskenet. Det som var mindre fantastiskt var en dag när jag inte hann att åka iväg för en lunchpromenad, utan gick tvärs över gatan upp i vår egen ”hemmaskog”. Efter en stunds vandring och hundarna hade gjort ifrån sig var vi på väg hemåt. Just när vi gick nerför stigen, ner mot gatan kommer det plötsligt en STOR ridgeback rusande mot oss. Kanske inte behöver nämna att Rejs gasade igång, förstärkt av Semla – dom skällde och stretade framåt i sina koppel/selar. Dom är rätt starka i det läget kan jag säga, vilket inte gör saken lättare när stigen sluttar nerför och är full av hala rötter och löv. Jag försökte mota bort ridgebacken – som var en hane – med mitt barskaste kroppsspåk och grov röst, utan att lyckas. Han backade ett steg, men var på igen. I samma veva upptäckte jag att han faktiskt gjorde lekinviter och inte var aggressiv – phu ! Efter en stunds ytterligare tumult, hörde jag en tjej ropa ” han är jättesnäll” och är bara 1 år. Jomen visst – men hur rädd blir man inte när en bjässe kommer dundrande. Jag hann tänka att Rejs kommer slitas i stycken om det blir slagsmål. Ridgen hade tydligen smitit ut när familjens 3 åring hade öppnat dörren …

I mitten i veckan var jag och dogsen och tränade på Alfa HC. Med Semla tränade jag följsamhet och konskick. Rejs fick träna fotgående med störning, i form av utlagda grejer. Gick ganska bra – dock några microsläpp i mellanåt – tills Git klev in genom dörren, som skulle lämna Rejs julklapp (tjänstetecken) som var fixat efter en liten reklamation.

Helgen startade med en tripp till Roland massör i Fjärås. Hade planerat att Rejs skulle få ett litet ”saktapass”, medan Tommy fick sin behandling, men hade glömt godis, så jag la ner det. Kände att det inte var hela världen då vi skulle träna på Alfa tillsammans med Karin o Samba på kvällen.

På Alfa.
Semla fick träna följsamhet, tasstarget, ordförståelse, konskick och slalom. Rejs fick träna fotgående, runda (båda inkl. störn.), ställande och kryp.

Avrundade helgen med ett sökpass. Var i Tollered och rutan var kuperad på ena sidan och därför blev tyvärr skicken inte i fullt djup, men bra gömmen. Rejs var duktig överlag, men vid ett av de mittersta skicken hittade han en doftfläck som han inte kunde släppa, när han hade kommit in på stigen med lösrullen i munnen. Vi hade lite meningsskiljaktigheter Rejs o jag, för han släppte rullen för sniffa på fläcken upprepade ggr. Påviset därefter fick förstärkas med ett tjo. Resterande skick blev jättebra, vilket hela passet som sagt blev, förutom den ”lilla doftincidenten”.

MÅN.- SÖN. 5 - 11 dec.

Veckan inleddes med att Tommy fortsatte sin golfkurs innan han återigen drog iväg på en veckas nya jobbuppdrag.

För Rejs och min del var det dags för sista gången på lydnadskursen för Monica H. i Kilanda. Så jäkla bra och roliga övningar. Så roligt att jag glömde av att ta mina "obligatoriska minnesbilder" ! Samtidigt som Monica som vanligt hade planerat övningarna för dagen, fick vi själva tänka ut själva upplägget – allt för att vi ska lära oss att tänka på kriterier (lägga oss på rätt nivå för att få ett lyckande), syfte och ha en stegringsplan, även ha en plan B ifall nåt skulle skita sig. Först valde vi ut några hjälpövningar – jag valde runda (med störn.), tasstarget (stadga) o bollbyten (stadga) – som vi körde i två omgångar. Där stötte vi på patrull – precis som jag misstänkte – i samband med rundaövningen, där störningen var i form av utlagda prylar – kan inte låta bli, sa Rejs. Därefter fortsatte vi med fyra stationer – fotgå. /apportering (del av) hopp (del av – jag utnyttj. tasstarg.) /ställande. Under stationernas genomförande hade vi det andra ekipaget som störning, dom befann sig en bit ifrån och var passiva, som också det blev en övning förstås. Så himla gött det var – under apporteringen – när Rejs tänkte till och valde bort Jixa (som ljudade lite) o Pernilla.

Vädret var skiftande i veckan, när vi for till Alfa hundcenter för att fixa till Rejs nya tjänstetecken var det strålande väder med vacker rimfrost, medan det dagen efter var rena skitvädret, då det regnade hela dagen.
Även om det hade slutat att regna på kvällen var det gött att ha ett inomhuspass bokat, närmare bestämt i Alehallen, tillsammans med Barbro och Ann-Charlott (Lotta?). Semla har ju inga större svårigheter med att köra med andra hundar samtidigt, hennes akilleshäl är snusandet i golvet, medan Rejs är destomer störningskänslig (som bekant). Tränade lite skyltar med Semla, men la fokus på följsamhet och ”konskick”. Rejs hade bra fokus och följsamhet, särskilt då med tanke på störningarna av de andra 2 ekipagen som tränade samtidigt. Tränade också lite ställande, MEN med kopplet på (släppte det ibland) - vill inte ge honom vinst ifall han skulle smita … får träna det på ett annat pass ! Alla varvade passen mellan sina 2 hundar. Både Rejs och Semla pausade i en på stället lånad tygbur – inga problem för någon av dom, vilket jag är så glad över med tanke på vilken separationsångest Özet hade. Avslutade med platsliggande, vilket gick finemang - duktiga dogs.

Arbetsveckan ebbade ut och helgen inleddes med räkfrossa (försenad kräftskiva som bytte skepnad) tillsammans med familjen Larsson på fredagskvällen och ett pröva på pass i yoga på lördagen, medan Tommy fick sig lite egentid ihop med hundarna.

På söndagen hade jag nappat på en inbjudan och anmält Rejs och mig som ”demoekipage” på en fortbildning för instruktörer/cirkelledare på Partille bk, som Eva-Marie Wergård höll i.
Efter en inledande beskrivning av Rejs och vad jag ville ha hjälp med, så presenterade jag mitt önskemål, nämligen det att efter uppvärmning, kunna behålla fokus när vi byter till ny miljö tex inför tävling. Tema = ”att behålla fokus från uppvärmning in på tävlingsbanan".

Vi gjorde ett antal ingångar, med efterföljande linförighet/frittfölj under kommendering. Eva Marie tog sin hund och agerade störning - typ ett ekipage som just lämnade tävl.plan innan vi själva skulle in, vilket inte helt överraskande ökade Rejs i aktivitet.
Men den ”största” grejen som vi behöver träna på, var att han genomgående tog sig friheten att smita iväg, när själva momentet var klart och isamband/efter att jag belönat (tävl. mässigt). Fick råd att koppla honom INNAN han fick belöning (tävl.mässig) efter moment slut för att DÄREFTER ge frikommando/belöning. Med andra ord, så blir det till att träna separat på störningar, där han frestas att springa iväg.

MÅN.- SÖN. 28 nov. - 4 dec.

Tommys golfkurs fortsatte på måndagskvällen och efter den fortsatte ännu en vecka med jobb ”på annan ort” för hans del – nu i Karlsborgstrakten.
För oss hemmavid inleddes veckan med medlemsmöte både på Partille (mån.) och Ale (tis.) brukshundsklubb. Ale hade bjudit in Reino Oskarsson, som höll i en intressant föreläsning om bl.a. hundars mentalitet.

Det var även i början på veckan som min haka höll på att falla ner i golvet, då vi tränade på ställande i vardagsrummet. Det gick som en dans, Rejs stannade helt utan handtecken, det tar sig sa han som … men lika glad som jag var över Rejs framsteg gällande ställandet, lika rasande blev jag över hans beteende vid ett par hundmöten kvällen efter denna framgång. Aldrig får man vara riktigt glad ! 

Men ibland blir man glad över de små tingen, som tex när jag i slutet av veckan hämtade ut SOS Animals (organisationen som hjälpte oss med Semla) fina kalender. Tusan vilket beundransvärt jobb organisationen gör – snacka om vardagshjältar. Vi fortsätter med glädje att ge bidrag till deras verksamhet – pengar som bl.a. går till kastrering, vaccination, chipmärkning, medel mot ohyra, transportburar och underhåll av hundgårdarna, där oxå solskydd och pooler i plast som hundarna kan svalka sig i sommartid ingår.




I övrigt framskred veckan med lunchpromenader, varvat med jobb och senare kvällspromenader. Kan konstatera att jag på äldre dar/de senaste åren, har blivit allt mer sjåpig att vandra i mörkret med pannlampa. Varför då ? Kanske vetskapen om att skogen kryllar av vildsvin, även om jag vet att dom är skygga så är det en obehaglig känsla att veta att dom finns där …

Lördagen inleddes med dop av vårt fadderbarn Emelies dotter Wilma. En riktig trevlig och lättsam tillställning, med tre gurglande och skrattande barn som döptes vid samma tillfälle.

Vid hemkomsten blev det klädbyte, för att sen tillsammans med båda hundarna åka till Alfa Hundcenter, för inomhusträning tillsammans med Karin och Samba.

Inledde som alltid med fotgåend, vilket gick skitbra – höll positionen riktigt bra - helt ok t.o.m. i fria följet. Körde även apportering i olika delar – gick också det jättebra. Fortsatte med ställande, som inte gick fullt lika bra som hemma, då det ju är korta sträckor och han nästan VET när kommenderingen kommer att ske, även om jag försöker ”lura” honom. Men det blev allt bättre – får fråga Monica H. på måndag, då vi har kursavslutning. Avslutade med saktagående/framåtsändande. Blev riktigt bra efter att jag sagt åt honom att ”skärpa” sig … 

Avrundade veckan med ett sökpass, där vi denna gången var full styrka. Det var min tur att välja plats och ruta, men fick hjälp med för min del ny ruta (dock på min valda plats). Rejs var duktig överlag, även om han hade lite svårt för påvisen, just efter de sista skicken. Han vände sig om för att vänta in mig – frågande – kommer du ?

I väntan på unge herr Mateo 

Finfina vyer på väg hem från dagens sökträning.

MÅN.- SÖN. 21 - 27 nov.

Veckan inleddes med att Tommy fortsatte sin golfkurs - sitt tredje tillfälle - innan han på tisdagen drog norröver för nya jobbuppdrag. Rejs och jag (Semla var hemma) for till Kilanda, för vår lydnadskurs tillsammans med schäfergänget –2 st av 3 st exkl. Rejs.
 Stationer = fotgående/ställande/tasstarget (vid hopphinder) /saktagående. Rejs var duktig och det säger jag utan omsvep, för han är verkligen duktig. Därimot har matte en del att jobba på, främst i samband med ställandet men även i saktagåendet.

 På tisdagen var det dags för avslutning på rallykursen. Träningstävling och filmning stod på schemat. Sällan har jag blivit så frustrerad och irriterad på Semla som denna kvällen. Hon snusade sig igenom den första halvan av banan, innan jag bröt. Var riktigt irriterad. Snusandet är INTE pga att jag var nervös, för det var jag inte. Därimot har jag säkert en annan kroppshållning, men framför allt har jag INGET GODIS …

Efter fikat och som avslutning, körde vi en omgång där jag enbart fokuserade på kontakt och följsamhet, ibland skylt moment och ibland fortsatte jag bara förbi skylten.
Innan hemfärd, fick Rejs komma in och köra ett litet pass – fotgående och ställande. Han minsann, brydde sig inte nämnvärt om några dofter (bara nån enstaka gång). Var jättenöjd med honom, särskilt som det var fösta gången han var i hallen.

 Det var i mitten av veckan jag såg en SVART räv springa över vägen framför bilen, när jag var på väg ut med hundarna på lunchrasten – sååå coolt – den var liksom grafitgrå och var så fin. Kan säga att jag var alldeles exalterad … lång stund efter !


På kvällen åkte jag till klubben för att främst utnyttja belysningen kring appellplan för rastning av hundarna, men även för att köra ett litet lydnadspass. Men det var liiiite läskigt, då jag såg vildsvinsbök och inte kunde avgöra hur färskt böket var … misstänkt färskt ! Och obehaget späddes liksom på pga att båda hundarna vädrade och spanade för fullt …

 På torsdagen, när veckan började lida mot sitt slut, fick jag ett infall och körde till ”Bertils hage” för att Rejs skulle få ett jaktapporteringspass, vilket var läääänge sedan. Han var så jätteduktig – både med jaktfoten som uppvärmning och sen med stadgan, fart, grepp, leverans och avlämningar … ja, ALLT – sicken kille !

 Sen kom helgen och den inleddes med en tur till Fjärås och vår massör. Rejs fick där ett litet lydn.pass, där vi fokuserade på fotgående (förstås), ställande och saktagående/framåtsändande. Gjorde ett tappet försök att rigga för filmning, utan nån större framgång. Men Rejs, skötte sig hyfsat bra, med tanke på att jag själv inte var/är riktigt avslappnad, då han har stenkoll på både skog (mkt vilt i omgivn.) och grannar som trädgårdsarbetade …

På eftermiddagen träffade vi Karin&Sambo, för ett lydn.pass vid varpaplan. Rejs = fotgående - Karin agerade störning - lite ställande - lite sitt från liggande. Semla = konskick, följsamhet + sitt - stå (1steg), sitt (2), ligg (3) i en följd.

Och helgen avslutades som så ofta numera, med en dag i sökskogen. Rejs var duktig, skötte sig bra, men hade uppenbara problem vid ett skick som gick ut i ett ”våtområde” med pors. Men efter ett antal skick, där vi inför varje skick hade närmat oss figgen, lyckades han till slut hitta Britt. Därefter avslutade vi ” klockrent”, där både skicket, framslaget och påviset gick strålande.