JAKTRÄNING med skogens guld som belöning

Ikväll var vi en nätt liten samling på TVÅ hela personer + våra vovvar förstås, som träffades för att träna jaktapportering vid PBK/Åstebo bakom vandrarhemmet. Träffade nya bekantskapen Åsa, med sin gulliga bruna labbetik, vars namn jag glömt …
Båda hundarna var otroligt snusiga – vi diskuterade om dom möjligen var påverkade av att nåt vilt som kanske hade rört sig i området tidigare.

Vi körde både markeringar och dirigeringar/stoppsignal, vilka Özet - som var glad o pigg - löste på bästa sätt, OM det inte vore  för de OERHÖRT slarviga avlämningarna. Han jonglerade, som han inte har gjort sen i vintras (med vissa undantag) även om han imellanåt - ofta - har haft slappt och slarvigt grepp. Och som det inte vore nog med det, så sprang han vid ett par tillfällen, rakt förbi mig, innan han återvände och kom in för avlämning.

När jag innan hemgång, avslutade med ytterligare två enkelmarkeringar kom jag ihåg vad Lars-Göran nämnde i vintras - ”rör på dig något, så han måste hålla koll på dig" – vilket jag gjorde och vips så kom han raka vägen in för avlämning …

På tillbakavägen hittade Åsa massor av kantareller, MEN döm av min förvåning då hon sa att hon inte gillade svamp och lät mig ta hand om skogsguldet.