KVÄLLSDOPP

Bad i Kåsjön

SVÅRT MED SIMTEKNIKEN

Efter en liten konversation med makarna Osterloh på FB, bestämde vi att träffas med våra hundar vid Kåsjön. Det var i mars, 4 månader sedan, boysen och tjejerna Zazza och Trixi senast träffades.

Rejs och Trixi fann varandra direkt, medan Özet och Zazza bara tyckte dom var jobbiga. Özet höll sig på behörigt avstånd, medan Zazza markerade – men juste – på annat sett att ungdomarna skulle hålla avstånd.

REJS - herregud .... här gäller det tydligen att hålla sig på avstånd om man vill hålla sig flytande !

EN HÄRLIG LÖRDAG HELT ENKELT !

Började med att jag (o Rejs) yrvaket tyckte det var ovanligt tyst i huset och undrade var husse och Özet höll hus.! Ja visst ja ... på golfbanan ... det var där dom var !
Efter en "slapparfrukost" masade vi oss iväg och åkte till Kåsjön för en sväng utmed sjön.

- Jag ser den, jag ser den ...

- Va? Vart tog den vägen ?

- Jag visste ju det ... den FANNS ju där ... UNDER YTAN !

- Nu släpper jag den aldrig !

Väl hemma igen hade husse & Özet kommit hem från golfrundan och efter att ha njutit av att se hundarna busa i trädgården en stund, åkte jag iväg på mitt lördagsbesök till/hos mamma.

Senare - på eftermiddagen/kvällen, efter att åter varit ute med vovvsen (även husse) blev det grillning och fika med nybakad blåbär-och hallonkaka till efterrätt.

KNÄCK I ÖRONEN ?

Att Özet har knäck i öronen och har blivit olydig under våra skogspromenader, är det ett tecken på att han känner sig bättre och starkare måntro ?

De senaste dagarna har han varit helt hopplös …

Han försöker ständigt att hålla avstånd så han kommer åt sin älskade hjorttryffel, som hans mage numera inte mäktar med. Men minnet verkar vara kort, för inte minns han eller kanske snarare förstår han, att det troligen är pga tryffeln han senare på kvällen mår dåligt och kräks !

Visst det är otroligt underbart att han känner sig bättre och om det inte vore för att han blir så dålig av sitt frenetiska frossande av hjorttryffeln, så skulle han gärna få ta ut svängarna lite …

VALPTRÄN. drop-in LERUM bk

I kväll har vi varit och besökt en av Lerums BK’s drop-in-kurser igen. Denna gången ”bröt vi oss åt loss” från valpgruppen och anslöt oss till allmännlydn.gruppen istället.

Det blev inte den mest optimala träningen. Även om jag körde mitt eget race (Rejs ha ha) kändes det inte helt bra, men till nästa tillfälle vet jag bättre …

VALPKURS I (Ale) I NY MUNDERING

NÄR ROSA BLEV TILL CERICE

Sen länge har jag hört hur bra det skulle vara med sele för att motverka detta eviga koppeldragande, utan att för den sakens skull riktigt tro på att det skulle kunna göra sån stor skillnad. Men nu hade jag fått nog – måste ju ge det en chans – och svepte in i hundaffären (Arkens zoo) hemmavid och började tillsammans med personalen leta efter lämplig modell.

– Nä, ingen sån vill jag ha o inte en sån o inte en sån o inte en sån heller … men en SÅN kan jag tänka mig … osså började vi prova ut rätt storlek.

– Jaha, finns den bara i rosa i rätt storlek … näää vill inte ha rosa … näää orkar inte åka till Sisjöns butik för en annan färg, hör jag mig själv säga … och förresten … färgen är ju inte rosa utan CERICE och ÄR faktiskt rätt fräck … eller ???

 – Äh vad fan … nu eller aldrig … jag tar den … och ett koppel … och ett halsband … i samma färg ! 

VALPKURS

På kvällen for vi iväg på valpkursen – avslutn. – med hela vårt nya batteri av ”seldon”. 

Inledde som vanligt tillsammans med ”vard.gruppen” , som idag bara var två stycken. Startade med några gemensamma STADGEÖVNINGAR, med både med och utan störningar. Fortsatte med inlärningen av läggandet.

När ”vardagsgruppen” lämnat oss fortsatte vi övriga med FOTGÅENDE/FÖLJSAMHET, följt av INGÅNGAR och början på VÄ.SVÄNGAR (mest för oss förares skull)  Som vanligt matades vi med råd och tips om hur vi skulle gå vidare (när vi känner oss mogna för det) Till sist fick jag fick ytterligare tips på hur jag skulle jobba vidare med AVLÄMNINGARNA av föremål/leksak. Kände att vi med hjälp av de tipsen gjorde ett liiiitet framsteg - Rejs gjorde en tendens till att ”överlämna” ett par ggr. – häftig känsla !

Allmänt pratades det om vikten av att få till engagemang och tempo, redan NU i början.

Ännu en toppenkväll där jag åkte hem nöjd och glad och att vi ska fortsätta redan i mitten av augusti gjorde inte saken sämre.

PS – ”kärt barn har många namn” - idag kallade Monica Rejs för ”Rödspättan” …　

FODERBYTE

Måste ju bara flika in att vi sen ett par dagar, har testat nytt foder (Royal Canin njurfoder) på Özet som han äter med GOD aptit. Gissa om vi är glada ! Känns underbart att kunna belöna honom med nåt han verkligen uppskattar. Och han verkar inte längre vara hyperkänslig om han får i sig nåt annat än sitt specialfoder, som tex. nu, då han (o Rejs) äter på de sura äppelkarten som droppar ner från äppleträdet i trädgården.

Nu får han äta detta fodret, med förhoppning att smaken även fortsättningsvis är tilltalande och att hans värden blir bättre.

VALPKURS I - ALE

Inför kvällens valpkurs (3:e) packade jag ner allt som fanns i regnväg, både till Rejs och mig själv. Visserligen var det blött i gräset efter det tidigare regnandet, men under kvällen fick vi som tur var ingen användning för grejerna, det blev en snarare en riktigt härlig kväll.

Kvällens övningar :

Inledde direkt med inkallningar med olika störningar, vilket för vår del gick utmärkt – han heter ju inte Rejs för intet … eller Röjet som Monica kallar honom ! 

Fortsatte med fotgående/följsamhet – riktigt snyggt, sa Monica – och sen med läggande (har vi inte tränat på) och därefter avlämn. av föremål/leksak med hjälp av s.k. ”jaktinkalln.” – fick lite personliga tips på hur jag ska gå vidare här, då vi har lite problem. Rejs uppförde sig precis som jag hade förklarat … nämligen att han istället för att stolt komma till mig, eller visa upp (springa ärevarv) sitt ”fynd”, väljer han hellre att lägga sig och börja tugga – han väljer att stanna på ”slaktplatsen”, som Monica uttryckte sig !

Ett annat ex. på hur det kan se ut, är när vi kampar (blir allt bättre, även om det är en bit kvar) och jag ger efter för att bjuda in till kamp igen, då är han inte alls intresserad av nån kamp/lek, utan vill hellre ha den för sig själv ! Som avslutning introduserades början på ingångar. 

Nöjd och fylld av inspiration körde vi hemåt.

Under natten passerade ett åskoväder och Rejs lyfte på huvudet och ändra ställning några gånger, medan Özet var så rädd att han hackade tänder. Vet ju att detta med rädsla kan förändras på ett ögonblick, vilket det gjorde för Özets del förra sommaren då vi trodde att våra fönster skulle blåsa ut efter ett kraftigt åskoväder …

ÖZET PÅ ÅTERBESÖK

Idag var Özet på återbesök hos Blå Stjärnan. Verkar som det är sommarkaos, för fick vänta i en timme innan vi fick träffa Ylva (vetten), efter att en assistent tagit blodprov o jag lämnat urinprovet. Vi hann till och med få provsvaren (utom blodvärdet) innan hemgången. Njurvärdet var ngt bättre (marginellt) medan proteinet hade ökat. Diskuterade fodrets vara eller icke vara, om hur viktigt det är att han äter just specialfodret som ju är anpassat för njurarna. Vi ska nu testa Royal Canin istället för Hills, som han ratar. Ylva menade också att vaccinationen måste vänta till värdena är normala, om dom nu någonsin kommer bli det. På kvällen fick vi besked om att hans blodbrist hade rättat till sig.

VALPTRÄN. . drop-in LERUM bk

Var i kväll på Lerums drop-in-kurs (valp) Ännu en underbar sommarkväll man inte kan klaga på.

Vi tränade lite ”gå fint i koppel” och gjorde en inkalln. på ängen i det nyslagna gräset och avslutade med stadga/”stanna kvar”, där jag känner att polletten har börjat trillat ner.