VARM FÖRSOMMAR DAG

Promenad vid Kåsjön, tillsammans med Malin och Mara – varmt som fan …

FÖRELÄSNING

Tommy kom hem från Lidköping, så jag behövde inte åka hem på lunchen och kunde senare på kvällen med gott samvete (med tanke på ÖZET,  inte Tommy – ha ha) åka på föredrag ”Den viktiga leken” med Tobias Gustavsson. Tyckte det var en intressant föreläsning, utan att lägga ut texten så mycket mer …

BRUKSCIRKELN

Osså var det åter dags för lydnadsträn. med brukscirkelgänget. I kväll var vi ganska många - 8 st – många och många (!!!) allt är relativt !

FF – position – rutan – lägg.u.g

Avslutade med budföring m. Sus. som mott. där Özet hade en störning, som heter duga. Två förare med hundar stannade precis bredvid Özets sträckning (var på väg att korsa sändsträckan) samtidigt som jag hade börjat skicka Özet. Men Özet som tycker budföring är det roligaste momentet han vet, lät sig inte distraheras …

ALLT KAN BEMÄSTRAS

I kväll tog vi oss en promenad i Paradiset – det var verkligen längesedan vi gick där. Tränade vatten apportering – från div. olika igångsmiljöer. Först från berg, sen från ”mjuk” halvhög kant och till sist mjuk och dyig igång ….

Det finns många sätt att undvika dyig botten ... DETTA är ett !

INTE EFTER KONSTENS ALLA REGLER ...

På kvällspromenaden – Kåsjön (udden) – körde vi ett litet upplet – inte efter alla konstens regler kanske … men la ut fyra stycken – två på fullt djup – och finemang gick det !

REGN = INGEN LYDN.TRÄN. ?

I kväll var det allm.trän. på klubben. Det regnade och var väl kanske just därför det var så  glest mellan ekipagen. Vi var inledningsvis helt ensamma, tills Susanne med lille Nelson (ca5mån. labbgosse) kom.

FF - jättebra
Hopp/sitt – bra, så länge targ. anv. – drar annars ut till vänster
Fjärr - sitt (fr. ligg.) - går väl sådär - han tjuvar ibland belöningen (bakom) - så fort jag länger avståndet, börjar han "hoppa" fram lite vid sättandet ...

Avslutade med en liten runda i skogen. Trevligt, men Özet ville tyvärr rida på Nelson mest hela tiden. Visserligen verkade Nelson fattade 0 och tog det som en lekinvit, men fick ju förstås ingripa BL.A. för att undvika belastningen.

Vad man med en liten kratta kan göra …

Skänkte de sju dvärgarna en tanke, när jag på dagens lunchpromead, rustad till tänderna med krattan över axeln var fullt övertygad om att hitta bollen som efter ett kast, lyckades rulla långt ner under en rotvälta, under lördagens kvällsrunda.

Efter att först ha krattat upp/bort löv, såg jag, om inte helt synlig, så iaf en vagt synlig boll, för LÅNGT där nere i djupet låg den. Jag stod där lutad mot bergskanten (som trädet hade släppt ifrån) halvt stående på knä med krattan i dess längd + hela min armlängd (tot. ca 2m), rotande lite på måfå där nere i djupet. Och se där följde den äntligen med upp, efter ett antal försök.

Tänk, vad man med en liten kratta kan göra ...

JAKTKURS - 7 (m&b)

Idag träffades vi vid Ljungsslätt (el-ljussp.) och det stod vatten på schemat. Jag måste nog säga att jag var full av positiv förväntan när det gäller Özet, eftersom han FRIVILLIGT hade badat vid ett flertal gånger redan.  Och med frivilligt menar jag att han har gått i för att han verkligen tycker det är skönt och njuter av att simma, men då har ju IGÅNGARNA  varit i gamla bekanta miljöer. Och det där med igångar, skulle fortfrande visa sig vara det stora problemet ...

Vi delades in i två grupper (4st/gr.), som vandrade iväg till var sin sida (50-70m) av en vik. Özet& Jag i Barbros grupp och de andra i Mariannes ggrupp. Respektive sida kastade markeringar åt sidan mittimot …

Inledde med 2 enkel markeringar
Özet började direkt söka sig till ett  – som han själv tyckte – bättre ställe att gå i ifrån, utan att för den sakens skull hitta nåt som faktiskt var bättre. Jag kallade tillbaka (vilket inte var det lättaste) och Barbro kastade en markering från vår egen sida, vilket då ju bättre – därefter skickades han på en av Marianne kastad markering, vilket gick OK (dock ej överlämn.)

Fortsatte därefter (efter ”laget runt”) med att vi fick välja mellan en dubbelmarkerig resp. enkelmark. + linjetag (utsmygen). Jag valde dubbeln med tanke på att jag trodde synretningen skulle vara bäst.

Özet började åter söka sig till ett ”bättre” ställe att gå i ifrån och när han inte gjorde det, tog han sig en liten ”walk about” och kom denna gången INTE tillbaka, när jag försökte ropa in honom, utan jag fick gå och hämta honom. Och sen …

Jag  - vill du inte gå i när/där jag vill, så får du sitta här och kolla när Riva apporterar istället !
Özet - äh, det skiter väl jag i … hon får väl bada och simma bäst hon vill … jag väääägrar gå i, så länge det är så där dyig botten !

För att göra en berättelse som kunnat bli hur lång som helst, lite kortare, så avslutade vi med att Barbro kastade ett flertal dummies i sankmarken och varje kast kastades allt närmare vattnet, för att slutligen hamna nån meter ut i vattnet. Allt gick strålande fram till just den sista … en bit ut i vattnet, tvekade/backade han så fort han kände att han började sjunka i dyn. Jag fick ett tecken att hålla tyst, medan Barbro istället agerade ”hjälp” så han till slut kom över sitt obehag och ”vältrade” sig i.   

Jag själv blev lika lycklig som Özet, då jag såg hur glad han blev när han hade lyckats ! Och pricken över i't var när vi, vid p-platsen, fick oss en liten chatt med några av våra lydnadskompisar.

På kvällen åkte vi – Özet&jag – upp till klubben för att läka de värsta såren efter den misslyckade lydnaden i torsdags, vilket lyckades riktigt bra.

TANKAR SOM FAR IVÄG ...

Ibland kommer man på saker, i dom mest konstiga situationer, vilket hände just idag på min arbetsplats, då mina tankar svävade iväg i samband med att jag inte lyckades koncentrera mig på en informationträff där en föredragshållare med mkt låg röst pratade om Göteborgs utveckling ...

När jag satt där och lät tankarna fara iväg, kom jag att tänka på gårdagens lydnadsträn. och hur mycket jag skulle återge i bloggen, men framför om lusten till mitt bloggande som inte varit lika energiskt och lustfyllt, som under Özets valp- och unghundsperiod. För kanske är det så, att det inte är så roligt och inspirerande att skriva inlägg när det flyter på och går i ”vardagslunk”. För visst är det mycket roligare att skriva när man stöter på patrull (om det inte sker ständigt förstås), vilket jag gjorde under kvällens lydnadsträning igår, även om det inte är vidare värst roligt för stunden.

Se inlägg "SAMMANBROTT" (2 maj)

SAMMANBROTT (brukscirkeln)

Alltså - mitt allt, mitt älskade ÖZ, är inte alltid den lättaste hund … känner att jag ständigt går en balansgång, för samtidigt som han är en ”tuff” och cool kille, så är han mjuk och förarvek. Han är också en HANE ut i finger(klo)spetsarna – inte hanilsk och allt sånt där - nej, det jag menar är att han ÄLSKAR TJEJER, men framför allt är han helt fixerad vid dofter …

Den senaste tiden – de senaste 2 mån. – har han sniffat, inhalerat, luktat, dräglat, smackat så tänderna ”skallrar” medan det fullständigt rinner och flödar saliv ur hans mun …

... och kvällens lydnadsträning var INTE annorlunda ... snarare ÄNNU VÄRRE !

FF - han var helt oengagerad och hade svårt att hålla focus mer än 4-5 meter – vi gjorde om och om igen, utan att det blev bättre, iaf inte på raksträcka – han brydde sig inte snörbollen som belöning, gick ngt bättre med en korvbit – fotgåendet blev mkt bättre när vi körde korta sträckor med många svängar  tex zig zag. Jag hade dock nu börjat tappa tålamodet och var mäkta irriterad och tänkte att det MÅSTE nästan var nån av tikarna som löper ... eller vad F_N är det frågan om !

Hopp/sitt – gick helt OK (m. target) – gick fram och belönade sättandet, istället för bollkast-

Platsliggande – vid uppställningen började Özet vädra mot grannhunden och höll samtidigt på att bryta nacken av sig … Jag frågade då om tiken löpte … jomen visst, gjorde hon det . fick senare veta att hon höglöpte. Hur som helst genomförde vi platsen, även om Özet var ”orolig” och agerade ”tittolle”. Lösgjorde sen hundarna för att fortsätta med sittande, vilken blev en smärre katastrof – han la sig och försökte åla sig fram.

Rutan – han sprang rakt igenom och borrade ner nosen i marken (visade sig senare att löptiken hade skickats in i rutan just från det hållet) Jag blev hämtade honom och ”släpade” tillbaka honom - gjorde om (från kortare avstånd) och han upprepade precis samma mönster, jag blev arg igen och sa till honom på skarpen – i ngt för hög stämma – att skärpa sig, samtidigt som jag hörde nån säga nåt i stil med ”det hjälper inte att bli arg - det ska vara positivt att träna” … som om jag inte VISSTE det !  Avslutade iaf – nu på ännu kortare avstånd – OK !

Jag bröt här och gick och ”vilade” en stund. Medan jag satt där och kokade inombords, tänkte jag att jag måste sluta på ett bra sätt. Kanske kunde apportering vara nåt ! Efter några totalt misslyckade försök (han var även här helt lost i doftfläckar) fick vi tillslut till ett – om inte jättebra, så OK – avslut. Avrundade direkt efter med fjärren, som gick jättebra och därmed fick vi verkligen ett bra avslut, innan vi lämnade appellplan för en skogspromenad, där han skötte sig exemplariskt och jag som var rädd att han – i början – skulle tvärvända för att komma tillbaka till tiken.

Bra avslut på kvällen alltså, även om jag var väldigt ångerfull och kände mig som en dålig människa.

Kan säga att vi har varit och tränat ett par gånger sen denna ”katastrofkvällen”,  vilket har känts väldigt bra – vi har liksom ”lappat och lagat” och fått till riktigt glädjefyllda pass, med engagemang (i min mening) och full focus.