GOD JUL

DAN FÖRE DAN

Promenad tillsammans med Malin o Mara. 

Åkte därefter till mamma i Rävlanda tillsammans med bröderna mfl. för att önska god jul, med glögg och pepparkakor.

ÖZET EN VÅRDHUND

I förmiddags tog Özet & jag oss en runda vid Kåsjön – gläntan - för att, för ovanlighetens skull träna lite jaktapportering … och som det gick sen då !
På väg till gläntan spårade Özet som värsta blodhunden, så frenetiskt att jag faktiskt inte vågade låta honom gå lös.  Löptik ??? Vad vet jag !!!

Men själva träning gick som smort – kanonbra ! Körde först några enkla markeringar. Därefter linjetag i kombination med stoppsign. Gick så bra att jag inte fattade nåt !!! Har ju inte tränat på jättelänge … kanske har det nu verkligen fått skjunka in !!! Får väl se hur det funkar vid nästa trän.tillfälle.

Efter hemkomsten ”fiskade” vi upp Tommy, för att åka vidare till Rävlanda och mamma, där Özet fick agera ”vårdhund”.
Citat Vårdhundskolan
Effekter av vårdhund?
Idén är enkel: Äldre mår märkbart bättre i sällskap av en vårdhund. Den som mår bättre behöver mindre läkemedel. Vårdhunden ökar välbefinnande samt motiverar till social gemenskap, fysisk och kognitiv träning. Hunden blir en brygga mellan vårdtagare, anhöriga och personal.

HUSSEDATE

Tommy och Ola ute med Özet och Elda vid någonstans längst Härkeshultsvägen ...

LYDN.TRÄN. I LANDVETTER

Var ikväll och tränade lydnad – äntligen efter ett långt uppbehåll - i ännu ett ridhus - denna gången i Landvetter - tillsammans med Susanne, Stina och Britt.

Eftersom jag var lite sen bl.a. pga trafikstockning (trafikolycka) på motorvägen, värmde Özet & jag först upp med lite fotg./rutan/läggande u.g. – innan vi fortsatte med gemensamt sittande resp. liggande i grupp. Özet har fortf. svårt med att lägga hakan i DIREKT vid kommenderingen och vid sittandet hade han svårt att låta bli att lägga sig – fick sätta upp honom två ggr.

Vi körde sedan momenten - FF, inkalln., apport och budföring som avslutn. mest för att träna på att han inte ska krypa ur skinnet när nån ”främmande” klappar honom.

Stina kommenderade, medan Susanne filmade. Fan så bra det var – fick ju nu se MINA brister klart och tydligt (bl.a. mina minimalt pendlande armar), MEN DET BÄSTA av allt var att upptäcka att Özets svans gick/viftade glatt under bl.a. fotgåendet – det gladde mattehjärtat !

FF - frenetiskt snusande (dom andra hundarna också) på en fläck (ca 2x2m2) annars helt OK. Inkalln. - som vanligt med bra fart, men (som vanl.) med bekostnad på ingången.
Apporteringen – där tuggas det precis vid ingången … jobbar vidare på att försöka lösa det ! Budföringen – med Susanne som mottagare – som sagt, herrn har aningen svårt att håla sig i skinnet när det klappas på honom … jobbar på det !

Sammanfattningsvis var jag nöjd med att Özet numera tycker det är så kul med lydnaden, även om träningen inte blev den mest optimala.

BRUKSSÖK - härkeshultsv. härryda kom.skylt

Jaha, så var handbollsfinalen EM över, med Montenegro som segrare före Norge. Efter den oerhörda dramatiken (förlängning) kan jag nu återgå till bloggandet ..

Eftersom jag skrev så mkt om bloggandet på FB är väl förväntningarna jättehöga – ha ha – men redan här kan jag avslöja att det tyvärr inte blir roligare än de gamla vanliga inläggen !

Efter gårdagens ymniga snöfall som tyvärr efterhand övergick till regn, var nu snön i skogen blöt och tungsprungen. Knappt nån vind och ca 2-3 plusgrader. Rutan bestod av ganska gles blandskog – övervägande gran. På högersidan var det bitvis blött och sumpigt, medan vänster sida var lätt kuperad, med lite berg – bl.a. en stor sten, med en ”djup” smal skreva som lega.

Även denna gången var vi en mager liten samling på fyra stycken – i startordn. Titti&Vilde, Aneta&Zoe, Jag&Özet, Jenny&Lita.

Aneta var stighållare, medan Titti (vä. 1:a skicket) och Jenny (hö.) figgade. Vi körde 6 skick, varav det 3:e var i bergsskrevan och det 4:e var tomt. Tyvärr fortsätter Özet att "trassla" med de raka skicken, som han ju tidigare har varit så bra på, vilket gjorde att det blev en del inkallningar för återskick, som då gick mycket bättre. De tunga markförhållandena sög – för redan på 4:e skicket (tomslaget) hade han börjat mattas av, men höll ihop de två sista slagen. Påvisen var idag (till skilln. mot sist) inga problem och framslagen var OK.

Nöjd med Özets insats – även om jag önskat RAKA skick redan på det första skicket – körde Aneta och jag vidare för att ta en gemensam promenad. Måste säga att den blöta tunga snön inte bara sög musten ur hundarna, för det var märkligt vad vi båda kände av våra ben vid återkomsten till bilarna.

SÅ MENINGSLÖST ...

..... NÄR ÄNDÅ SNÖN REGNADE BORT PÅ EFTERMIDDAGEN !

BRUKSSÖK - första bommen vid floda trä

Hade haft lite ångest pga av de tidigare kyliga dagarna, med över –10 grader. Känns inge vidare att låta Özet ligga i en kall bil, speciellt EFTER sökarbetet. Men nu blev det inte så, tackvare att temperaturen hade stigit till ca –4 gr.

Rutan bestod av djup svårsprungen (extra tungt i snön) snårig vegetation, som efter ca 25-30 meter ut, övergick i tjock tät snöbeklädd granskog.

Dagens samling var en mager liten trupp, efter ett par avhopp - i startordn. Britt&Sambo, Jag&Özet, Git&Trotza, Jenny&Lita. Efter en stunds dividerande, fattade vi beslutet att strunta i den planerade rutan längst in på skogsvägen – pga rädslan att fastna med bilarna (kanske inte just min bil) i snön – och körde istället en ruta, strax innanför bommen (vid uppletanderutan)

Git var stighållare, medan Britt och Jenny figgade. Vi körde 6 skick, denna gången helt utan tomslag.
Rutan var verkligen rolig – men svår ! Özet kämpade och gjorde sitt yttersta (med ett undantag, då med inställn. ”ska bara”). Fick kalla tillbaka nästan vid varje skick – ibland flera gånger – för att han frångick den s.k. ”tratten”. Glädjande nog har han lätt för att bryta och komma tillbaka och gör det med ett ”glatt humör”.

Framslagen gick hyfsat – ibland riktigt bra – medan påvisen gick sämre – han liksom glömde av var figgen låg och verkade vara lite förvirrad ! DET trodde jag aldrig jag skulle få uppleva … att det skulle vara svårt med påvisen ! Mycket ska man lära ….

Som sagt, kände mig mycket glad och nöjd efter att ha sett Özet glatt kämpa – upplevde att han tyckte det var svårt, men KUL!

På hemvägen hade det börjat snöa så smått och blivit lite moddigt på vägen. Såg blåljus och köer framför mig, strax efter påfarten vid Hulanmotet, pga av att en bil hade kört av motorvägen. Tänk att folk (inkl. mig själv) måste se en olycka, förrän dom ska ta det lite lugnt och anpassa farten efter väglaget. Därefter sänktes nämligen hastigheten betydligt …

SENASTE MÅNADENS INLÄGG RETROAKTIVT

… här kommer nu den senaste månadens händelser ... med början " BRUKSSÖK – Härkeshultsvägen", 11:e november, om ni vill läsa i datumföljd ...

NÄR VINTERN ÄR SOM BÄST

Bilderna får tala från dagens härliga (ca -6-7gr.) promenad vid Åstebo/Råhultstugan.