MÅN. - SÖN. 12 - 18 sept.

Förutom lite trädgårdsträning, njöt vi av att det varma vackra vädret fortsatte och av att kunna sitta kvar ute i mörkret efter grillningen, i den ljumma kvällen två kvällar i rad.

I slutet av veckan (tors.-fre.), när Tommy for till Frösakull tillsammans med mina bröder och kusin för att spela golf, passade jag på att ta ledigt.
Ägnade den första lediga dagen till skogspromenad (bland mängder av fästingar o älgflugor) innan jag sen besökte Angereds bk för att träna lydnad. Bra miljöträn. för Semla inför rallytävlingen till helgen. Körde fotgående och apportering, med Rejs. Trodde nog att Rejs skulle ha kroknat lite av skogspromenaden, kanske framförallt av värmen - men icke - han kändes hetare än någonsin ! Kunde tackvare att jag varit ledig hela dagen, lämna dogsen hemma med gott samvete, medan jag träffade kompisarna på kvällen.

Den andra lediga dagen inleddes med soooovmorgon, Det blev sen en promenad i Floda för att bl.a. reka lite inför söndagens sökträning.
På promenaden slog mig en tanke, efter att sett Semla hoppa upp både i träd (äppleträdet hemma) och på höga ”svårmanövrerade” (branta/lodräta o spetsiga) stenar. Och det var just på en sån sten hon hoppade upp på under denna promenaden. En sten bestående av två delar, med en smal klyfta i mellan de två delarna. Rejs är ju liksom typen som man lätt skulle kunna tro, rusa in i ALLA situationer. Men uppenbarligen inte, vilket jag är så glad över - att han inte ger sig in huvudstupa i situationer utan att tänka sig för.

Helgen inleddes med att Semla och jag gjorde vår tävlingsdebut i rallylydnad. Även om själva tävlingen inte gick så bra, och att hon i början (vid ankomsten) var negativt påverkad, så tar jag med mig att hon klarar miljön och allt runt omkring är fantastiskt bra. Visst fanns det förstås ljusglimtar, men det är det ändå hennes nos, nos, nos ... nosande o därmed bristande kontakt som etsade sig fast i mitt huvud ... men på't igen.

Och helgen avslutades med sökträning. Rejs duktig, men het som vanligt, hade önskat han kunde hushålla med krafterna något. Skicken gick bra, medan påvisen gick lite svajigt och det trots ”tjo”, vilket ger mig huvudbry, eftersom jag inte ser nåt ”mönster” i hans agerande – ibland funkar det hur bra som helst, ibland springer han inte alls ut trots tjo eller konkurens av mig själv.