Träffade idag (fm) Anna & Alice, vid Råhult för en stunds jaktträn. Vi höll till vid den lilla tjärnen – nu fylld av alger – på R-stugans sida under granarna, men vi hittade en liten del som var fri från alger. Jag för min del hade ändå inte TÄNKT att ge Rejs några vattenmark. utan skulle enbart träna acceptans av plask. (plask/plupp = belöning/godis).
Dagens upplägg :
Jaktfot – fokuserade enbart på följsamhet, vilket för Rejs del inte är det lättaste. Anna agerade störning, genom att LUGNT o sakta förflytta sig och blev därmed en STOR dragning.
Vattenstörning – tränade alltså att han ska kunna höra ett plask utan kasta sig ut i vattnet. (plask = kontakt = belöning) Testade med att först ge honom en landmarkering, för att sen vända om och köra ”plaskövn.”, för att åter vända om och låta honom gå på landmarkeringen. Kände att min idé på övning var strålande, men det visade sig att den var/blev alldeles för svår.
Han hämtade dummyn, men sprang sen raka vägen till vattnet, hoppade i , fortfarande med dummyn i munnen, släppte den efter några meter och simmade rakt ut för att leta efter …. Ja, vad han nu letade efter … de tidigare ”plasken” var ju bara några meter från strandkanten.
Sen pratade vi en stund om hur jag ska lägga upp övningen framöver, innan vi bytte hund och Anna körde sin övning med Alice.
- Usch, sa Alice som är lite ”äckelmagad” och vägrade gå i. Kastade en till – mkt kortare avstånd – som hon efter lång övertalning till slut hämtade. Kände själv igen mkt från Özets obehag när det gällde okända igångar.
Dom ”problemen” har ju inte Rejs, som fick agera ”räddare i nöden” och fick hämta den dummy Alice lämnat kvar. Han gick hyfsat lugnt ner till vattnet och var inte alls så hysterisk som han varit tidigare. OBS han hade nu inget jaktkoppel, utan hade sin sele på sig. Berättar mer om min tanke om det i slutet av inlägget - ”Dagens Aha”.
Sök – vid det här laget hade kommit en (två?) barnfamilj som dukade upp, valde vi att åka till Härkeshultsvägen istället.
Då vi båda hade behov att få våra hundar att jobba på djupet, kunde vi använda oss av samma övning. Båda hundarna skötte sig utmärkt, även om Rejs mattades ngt i HUVUDET och jag därför bröt efter att han plockat in den 4:e.
Lät honom vila en stund och skickade åter ut honom, vilket visade sig vara ett smart drag. Kunde glatt konstatera att han både inför skicken och under sökarbetet var helt tyst. T.o.m. när Anna vid ett tillfälle, gick för att ”ladda” området, var han tyst.
Dagens Aha :
Dagens stora aha-upplevelse blev när det gick upp för mig att själva JAKTKOPPLET framkallar HÖG förväntan hos lilleman … Testade nämligen att på väg till sökarbetet att ta av honom kopplet och gå utan. DÅ gick han riktigt följsam och fint. Minns iof Marietts (Rejs ”farmor”) ord i Sälen – det MYCKET lättare att gå utan koppel än MED – så det är bara att ligga i och träna på …
Så roligt det var att skriva ett litet utförligare inlägg, precis som i gamla tider …
