VÄXLANDE VÄDER + LERUMS BK drop-in

Özet tillstånd känns alltmer stabilt, t.o.m. så bra han lekte en stund med Rejs idag, vilket han inte gjort på ett tag eftersom han har varit så trött.

Dagens lunchis fick bli i koppel tills åskan hade dundrat förbi ... men tro det eller ej, vi klarade oss från regn !

På kvällens "valpträn./kurs" på Lerums BK, var det desto bättre väder - sol och blå himmel och lagom varmt. Blev lite trän. i skogsmiljö, med bl.a. några aktiveringövningar. I samband med den senare fikapausen inkl. teori, blev det aktiveringsövningar för oss mattar resp. hussar. Vi fick nämligen fleeceremsor att "fläta" en egen kampleksak av, typ samma utförande som en sån där snodd som man gjorde i sin ungdom av plastband ni vet ... iaf ni som är i min ålder !

INTE ROPA HEJ

Vågar inte ropa hej … men idag har Özet varit ganska pigg och magen har varit OK, riktigt bra faktiskt ! Men trots att dagens lunchpromenad gick vid Kåsjön kände inte Özet alls för att bada, vilket därimot lilleman gjorde.

DET GÅR UPP OCH NER

I morse, på morgonpromenaden var Özet hyfsad pigg, men hade fortfarande kraftig diarré ... att foderbytet är den främsta orsaken är väl högst troligt.

När jag senare vid lunchtid, åkte iväg med båda vovvarna för vår dagliga lunchpromenad, blev han efter en stund jättetrött och höll ett avstånd på 5m bakom mig. Jag avbröt den planerade rutten och genade för att snabbare komma tillbaka till bilen. Väl framme vid bilen orkade han inte hoppa in själv, utan jag fick lyfta in honom. Men iof är ju det rätt högt att hoppa … På väg hem föll tårarna, medan tankarna for runt i huvudet … så här kan han ju inte ha det, detta är ju ingen livskvalitet !

Vid hemkomsten – efter jobbet – hade han piggnat till och vi gick ut allihop tillsammans, denna gång ”ravin-rundan” i Paradiset. Nu var han ungefär som han hade varit på morgonen, vilket kändes som en enorm lättnad. Nu verkade det också som magen hade börjat stabiliserat sig och därmed kunde vi åter andas ut …

DAGEN EFTER

Eftersom Özet tackvare maten, nu verkar piggare och vi inbillade oss att det skulle göra honom gott att följa med husse på golfbanan, fick han göra det. Det var inte utan en viss vånda dom tidigt i morse åkte iväg … skulle Özet orka eller skulle Tommy behöva bryta ? Men det gick tydligen bra även om det inte var samma fart på Özet som vanligt, men det är ju inte så konstigt.

På eftermiddagen åkte jag o Rejs iväg till Kvibergs idrottsområde, för både miljöträning o en stunds ”lydn.”träning. Filade lite på läxan från valpkursen … blir säkert läxförhör i morron då vi har kurs igen. 

-Vad händer där ? (det spelas baseball)

Vi passerar en kisse på jakt !

Vi passerar en närgången kråka !

En liten pause !

- Vad är det som låter ? (syrsa/gräshoppa)

Gigantisk sandhög 

Har fyndat !

När det blev kväll tog jag med mig Özet upp till klubben och körde lite ”kuliga” grejer, allt utan några större krav ! Han gjorde verkligen så gott han kunde - viljan fanns - även om det inte var så högt tempo … Men vad gör väl det, när jag kände att han uppskattade att vi gjorde nåt roligt o aktivt tillsammans … MITT ÄLSKADE LILLE ÖZ !

ANDAS UT

I morse var tankarna många ...
Frågorna hopade sig …
Varför …
Famlade efter halmstrån …
Tänk om …

Men på eftermiddagen kunde vi andas ut lite efter konsultation med veterinären, då hon sa att det var särskilt viktigt i hans sjukdomstillstånd att få i sig mat och näring, vilket innebar att vi skulle börja ge honom sin vanliga mat igen, vilket vi ju inte hade vågat. Men som följd av foderbytet, har han nu har fått kraftig diarré, men i gengäld är han något piggare.

Nu får vi avvakta och hoppas han repar sig och blir starkare, i väntan på veterinärbesöket för bl.a. nya provtagningar på torsdag. Visserligen ny veterinär – men tydligen den bästa i ämnet (njursjukdomar) – som senare skulle konsultera ”vår” vet. som var satt på ”annan” tjänstgöring under hela veckan.

MIDSOMMARAFTON

Som jag skrev i gårdagens inlägg, så var det skönt att inte ha bestämt nåt idag, då det blev en dag fylld av oro och ångest. Özet har inte ätit något på flera dagar och har blivit allt mer orkeslös och svag. Hur gärna vi än ville så vågade vi inte ge honom nåt annat än sitt specialfoder - som han nu alltså ratar – eftersom vi är så rädda att det ska blir ännu värre …

Men han blir faktiskt lite piggare när vi är ute - medan han inomhus bara sover - så vi inledde dagen med en promenad tillsammans med hela lilla familjen, därefter vistades vi hemma och försökte göra det bästa av situationen.

- VA? Vart tog matte vägen ?

- Jaha, var du bara o kissade !

- OK - då är vi  igång igen då !

Hemma ! 

HÅGLÖS

De senaste dagarna har Tommy varit ledig och därmed varit hemma hos hundarna. Säg den ”lycka” som varar … för nu har tyvärr Özet de senaste dagarna återigen blivit hängig och inte mått bra.
Så fort han inte mår bra, kommer tanken om att det nu kanske vänder till det sämre … han har ju trots allt hittills varit pigg och glad, till skillnad mot vad han är nu - trött och håglös. Har ju fått truga i honom sitt specialfoder, men han har iaf ätit, men nu har han tappat aptiten helt.

I morgon är det midsommarafton och det känns så skönt att inte ha bestämt nåt, utan kan vara hemma i lugn och ro och hoppas att Özet repar sig, att vi inte ska behöva åka in akut ...

VALPKURS I - ALE

Även om det inte kändes riktigt bra att åka ifrån Özet i helgen, så fick jag en härlig vistelse på Österlen tillsammans med barndomsvännerna. Men det verkar som Özet har repat sig under helgen och nu mår bättre.

På kvällen åkte Rejs och jag till Ale (ej BK) för att börja vår valpkurs för Monika. Vilken lycka att ha kommit i kontakt med henne, allt känns så självklart och lättbegripligt. Sen att vistas i en härlig idyllisk miljö, gör det inte sämre. Vi körde lite balans och bakdelskontroll-övningar, sen föremålsintresse/gripa (kampa är inte riktigt Rejs grej – men därimot jaga) och avslutade med början på fotgående och position – inte så avancerat som det låter !

HÄNGIG

På morgonen märkte jag att Özet inte mådde bra och kräktes bl.a. ett par gånger och var allmänt hängig. På lunchen gick Özet o jag därför ut på egen hand. Vid hemkomsten när Özet skulle hoppa ur bilen, tryckte han in sitt huvud i magen på mig och vi stod där och gosade en lång stund innan han hoppade ut och vi gick in. När jag senare skulle åka tillbaka till jobbet, blev han alldeles förtvivlad – precis som han reagerade, när jag i våras började att lämna dom ensamma. Usch … hjärtat mitt brister när jag ser honom må så dåligt, både psykiskt och fysikskt !

På kvällen verkade han dock bättre, då vi tog en promenad tillsammans, vid Åstebo. För första gången fick Rejs följa med på HELA rundan runt ”mot Kåsjön, vildmarksleden tillbaka”, vilket nu tog ca 40 min. i sakta mak.

VALPTRÄN. lerum

I kväll var vi på valpkurs/träning på Lerums BK. Nyttiga övningar och trevliga deltagare – roligast var dock bekantskapen med tollarpojken Viktor, från Tollarbos (Özets kennel). Och stackars Özet, inte så kul att vara ”sällskapshund” när man inte får möjlighet att vara med. Pga knotten fick han nämligen tillbringa tiden i bilen.