ATT HA KOLL, MEN ÄNDÅ INTE

Medan Rejs o Tommy var ute med sina lekkamrater, tog Semla o jag en sväng i Skatåsterrängen. Planen var att gå upp till Getryggen, men då hela början på stigningen var isbelagd fick jag tänka om. Tänkte att är det så här isigt redan här, lär det bli ännu värre högre upp ...

Fortsatte istället ner till 8:ans motionsspår och steg efter en stund av spåret och vidare in i skogen. När jag gått en stund, kände jag inte riktigt igen mig - va, så här mycket granar minns jag inte att det var sist? 
Gick ju inte direkt vilse, gick ju mellan 8:a och milspåret, men det visade sig att jag hade gått in i skogen mycket senare än jag trodde, vilket jag förstod när jag kom ut på milspåret efter drygt 3 km. 
Tempot gick långsamt, då det nämligen var JÄTTEISIGT ÖVERALLT, både i skogen och på motionsslingorna, läskigt förrädiskt under snön.

På kvällen hade jag fått väldigt ont i knät igen, kändes både svullet och hade en "låsning" som inte släppte. Säkert pga att promenaden gick på väldigt ojämt underlag + att vi var ute länge (vet inte hur långt vi gick pga att mobilens batteri tog slut.