COACHNING

Idag har vi - den lille röde o jag - varit på coachning och det gick - inte helt oväntat - ”utan några tassar i marken” - mao var han precis lika speedad i huvud och ben som vanligt …

Livet med Rejs har ju genom åren svävat mellan hopp och förtvivlan, har både gråtigt och skrattat - mest skrattat :-)  

Den senaste tiden (senaste året) har jag funderat mycket, "både stött och blött" om både orsak och verkan. Önskan och mål har ju varit att komma till start i appellklass. Har vi ju tagit ett LD i startklass och gjort en start i klass 1 (juni 2019), som "sket sig", pga hans överhettade jag (påverkad av flera orsaker, bl.a. stökig kringmiljö). Efter det började jag inse att vi nog aldrig skulle kunna ta oss vidare i just lydnadslydnaden och började därför fundera på appellen (spår) istället. 

Har kämpat på de sista åren, fått hjälp av bäst Monica H., men har nu konstaterat att inget hjälper - han KAN helt enkelt inte samla ihop sig och fokusera på "rätt" saker (komma i rätt stämning). Hans egenskaper (ljud, heta temperament) har t.o.m. eskalerat de senaste åren. Har ställt mig frågan om jag ska ge upp tävlingsambitionerna. Han är ju GRYMT duktig rent tekniskt, men känner att det inte längre är kul och blir bara ledsen och frustrerad när hans extremt höga energinivå inte blir bättre. Men tänker att HAN är ju glad bara han får träna, är ju på oavsett vad jag hittar på liksom och DET är ju det viktigaste. Att arbeta och träna är verkligen det bästa och roligaste han vet ...

Hur som helst - tillbaka till dagens coachtillfälle. Efter vårt pass, där vi körde upplägg träningstävling appellklass, kunde vi konstatera att DET HÄR GÅR INTE! Han var (är) SÅ JÄKLA SPEEDAD ... 

Har som sagt haft både ångest och känt mig nedstämd den senaste tiden och då är det himla skönt att ha en Monica H. som bollplank, som bekräftar ens tankar. Vi spånade om de ev. orsakerna till hans allt ökade energi/stress de senaste åren. Att han har någon form av bokstavskombination, det är vi "säkra på", men varför blir det värre? Kanske är det som med en del av oss människor, att ju äldre vi blir, ju svårare har vi att hantera stress ...

Avslutade med en budföring, men då körde jag Semla som suttit i bilen, samtidigt som jag tyckte Rejs behövde coola ner sin överhettade hjärna 💙

Innan hemfärd tog vi en promenad vid Dammekärr ...