ATT SKRIVA AV SIG ...

I dagens fb-dagbok nämnde jag bara att det var underbart väder, i övrigt ”no comments” ! Men i efterhand skrev jag ner mina tankar (som så ofta) för det hjälper verkligen att skriva av sig - se nedan!

Fattar inte … om/när man märker att ens hund ligger på och får ohanterbart avstånd mellan sig själv och sin hund och man ständigt måste kalla in den - VAD är det då som gör att man inte kopplar sin hund, man vet ju inte VAD det är den är intresserad av - kan ju vara allt från något vilt till någon med hund som gått framför …

Och idag var "NÅGON MED HUND" Rejs, Semla o jag! Hörde redan tidigt en visselsignal på avstånd, men trodde då att det tränades jaktapportering, sedan hörde jag visslandet ytterligare ett några gånger och då tänkte jag att det var väldans vad tydligt man hör signalen. 

Gick vidare och hade precis låtit Rejs börja söka efter den borttappade närsöksapp. (häromdagen) då jag hörde den där jävla visselsignalen IGEN. Kopplade upp Rejs och drog snabbt iväg, då jag anade att dom var i närheten och mycket riktigt efter några 100m kommer det en svart flat farandes i full kareta. Jag som redan var ”uppretad” av allt visslande, tog i från magen när jag röt ”backa, ge dig av”, vilket den förskräckt gjorde! Rejs och Semla gick naturligtvis igång, men lugnade sig när flatten hade vänt. Jag skyndade mig tillbaka till bilen och åkte därifrån till ett annat ställe, för att hundarna skulle få ytterligare sväng - hade ju bara varit ute en 1/2 - timme. 

Mötte en dam (i bil) som frågade om jag sett en svart hund på rymmen - ja, sa jag, som trodde hon menade fatten! Men det var tydligen inte den, utan nån blandis med vitt på bröstet, som hade hoppat över staketet hemma (skogen bakom knuten). Det känner man ju igen från när Semla forcerade vårt staket isamband med rävjakt (hon var halt i ca 3-4mån.efter) …

PS - efter hundmötet fick Rejs äta smärtstillande ngr dagar pga att han visade smärta (artosen) efter att han uppenbarligen hade "tryckt ifrån" i sin upphetsning vid flattens påhälsning ...