lördag 12 februari 2011
lördag 5 februari 2011
TÄNK VAD TIDEN GÅR ... (2010 årskrönika)
... SNART ÄR DET (REDAN) VÅR ...
... och jag har fortfarande inte fått skrivit någon ÅRSKRÖNIKA. Tänkte i tidigt stadium - då de flesta brukar skriva sina årsrapporter - att plita ner lite tankar om året som gått ...
Det hinner ju givetvis hända en hel del under ett helt år, även om det - i.a.f. i vårt fall - inte har resulterat i stora bragder på tävlingsbanorna. Av det enkla skälet att i tävlingssammanhang har våra starter, i både lydnad och jakt har lyst med sin frånvaro. Ingen start = inget resultat - alltså varken bragd eller nederlag ! Visserligen gjorde vi vår tävlingsdebut i lydnad i höstas.
Startade ju mest för att se var vi stod - och jag fick minsann erfara VAR vi stod, så att säga ! Özet är ju - vilket jag är glad över - en ovanligt social kille och då händer det ibland oväntade saker !
Men hur som haver, här kommer alltså trots allt en liten redovisning på det gångna året. Backar "bandet" till början av året ….
Özet inledde det nya året med att fortsätta att ägna sig åt sin "kan själv hobby". Först fick han tag på husses almanacka som han lusläste och demolerade fullständigt. En annan dag, när tristessen gjorde sig påmind, lyckades han riva ut några trädgårdsböcker ur bokhyllan, och dom böcker han inte lyckats dra ut, dom fick sina ryggar söndernaggande. Sedan dröjde det ca 4 månader till nästa påhitt – som vi för övrigt (DÅ) trodde han hade upphört med – som var när han hade blivit inspirerad av Pugh Rogerfelts "Små lätta moln ser jag på din himmel". Då var det en kudde (vilken i ordn. vill vi inte minnas) som han hade tagit sig an.
Det var också i början på januari - i djup nysnö och kyla - vi fick besök av både Louise (Özets kennelmamma) och Linda (Özets kullsyster Ximmas matte) för att utföra Özets funktionsbeskrivning.
I februari började vi vår första tävlingslydnadskurs, (inomhus, för Git Jering) En jättebra kurs, som gjorde att vi fick/har en bra grund att stå på i lydnaden. Vid ett av kurstillfällena fick Özet & jag, t.o.m. en privatlektion p.g.a. de andra deltagarnas frånvaro. Vi fick bl.a. då lära oss det ”berömda” stresshanteringsgreppet, vilket jag nyttjat vid ett flertal tillfällen. Ett som är säkert - det lär bli mer kursande för Git .....
Parallellt med lydn.kursen gick vi också jaktkurs för Titti. Minns tydligt första kurstillfället, som blev "lätt" kaotiskt. Kanske hade vår abrupta start - då jag/vi fick hasta iväg, pga att jag missat kurstiden - en viss inverkan. Minns också att den inleddes mitt i värsta vintern – t.o.m. inställt vid ett tillfälle pga av snömängden – men avslutades i bästa tänkbara vårväder, med ett "prova på WT" i light-modell (3stn). (kursfoton Mia Schuman)
Mellan kursgångerna, tränade vi ”flitigt” - både lydnad och jaktapportering. Vi avancerade bl.a från den "fjösiga" lilla dummyn till det tunga artilleriet - tog alltså fram den STORA dummyn för första gången. Det var något som "klickade" till i Özets hjärna lilla – för resultatet blev, att han blev mycket mera "motiverad", även om det just vid DET tillfället blev lite "övertändning", med både lattjande och knallande som följd.
Mitt i kursandets början och mellan träningarna, passerade Özet sin 1-årsdag (21febr.)och fortsatte med sina olika mognadsfaser, med allt vad det innebar. Men den månad vi särskilt minns - då vi hunnit uppleva nästan hela sommaren i hyfsad "samarbetsharmoni" (ha ha) - var AUGUSTI. Det var nämligen under augusti månad som hans psykiska könsmognad började, vilket innebar att han var allmänt olydig och mer hörselskadad en vanligt, vilket har - med all tydlighet - hållit i sig, mer eller mindre sen dess, av nån anledning. Och det händer fortfarande att han får en släng av denna mognadprocess.
Både träningar och kurser, har inneburit både glädjestunder och besvikelser - man har åkt berg och dalbana - man har slitits mellan hopp och förtvivlan, för att använda sig av några uttryck. Från att efter det ena kurstillfället, ha skrivit i bloggen "TACK MITT LILLE ÖZ, FÖR EN STRÅLANDE KVÄLL", så skrev jag vid ett annat tillfälle "Om än lite frustrerad, så åkte vi hem med många tankar cirkulerande i huvudet", vilket just den gången gällde Özets föremålssamarbete. Jag har "slitit mitt hår" i frustration, över Özet - men även över MIG SJÄLV - bl.a. då jag vet, att jag tyvärr lätt blir onödigt högljudd när jag blir besviken och arg.
Utöver allt kursande blev det förstås en hel del promenader .... och det är ju vissa man minns mer än andra ….
Som den dagen - i början på april - när Özet tyckte att strandkanten var något för HÖG, vattnet var något för KALLT och att det var något för DJUPT. Medan Özet gnyende och krafsande med tassen i vattnet och inte "vågade" gå i, så flöt dummyn så sakteligen längre och längre ut. Men efter en stund lyckades jag fiska upp dummyn, som flutit över på andra sidan av viken.
Efter den tidiga vårens tveksamhet inför vatten – som inte helt oväntat gick över när det blev lite varmare - utvecklade han en riktigt fin simteknik efterhand. Den simtekniken skulle det visa sig att Özet fick praktisera senare på säsongen, då vi (JAG) ville prova Özets färdigheter, efter uppmaningar från jaktkursens instruktörer, som tyckte det var dags att börja köra längre avstånd på vattenapporteringarna.
Jag hade uppmanat Tommy att kasta dummyn lååångt - men den kom lite väl långt ut ! Jag kommenderade Özet trots allt ... och han simmade ... och simmande ... och simmade, medan jag tänkte - herregud ... måtte han orka ... ja ja ... det är ju fortfarande hyfsad temperatur i vattnet, så det blir väl till att livrädda i värsta fall ! Men som ni ju förstår orkade han ... he he !
En annan händelse var när jag under en lunchpromenad, genomgick sommarens största "skräckupplevelse". Det var när Özet kalasat på några majskolvar, som det blev ett mindre pådrag, med veterinärkonsultation, som följd. Allt slutade lyckligt, vi slapp veterinärbesök för att framkalla kräkning, då han är en vältuggande grabb och själv kunde kräkas upp det mesta av maginnehållet själv.
Vi gjorde också en och annan utflykt med kompisarna. - en del kombinerade med app.träning och del med bara lek och spring.
GRABBARNA GULD ............................ och älsklingen ELDA
Vid ett par tillfällen traskade vi tillsammans med Kia och Grabbarna Guld, ut till "vår" klippa vid Kåsjön för att äta frukost. Oftast var det härliga mornar, men en gång var det invation av irriterande blinningar och en annan gång var det så kallt i snålblåsten, att vi bröt upp efter att vi hade ätit, för att söka lä i skogen. Vi gjorde också vår numera traditionella utflykt till Styrsö. Sällan har Özet varit så trött fysiskt efter en hel dag med bad och lek.
Även Tommy & Özet var ute och roade sig - med långpromenader - i mellanåt, med sina bästisar – Ola & Elda
En av sommarens happenings var den stora kennelträffen, även kallad klanträffen. Vi hörde en föreläsninga av Kenth och Nina Svartberg - Kenth om ämnet "Relation mellan hund och människa" och Nina visade film från sin & Skojs VM-debut i lydnad. Men jag själv hade mest behållningen av kurserna "Markering & Dirigering" och "Vattenarbete", som vi deltog i. Instruktör var Maria Lindén (Bruno), som var både sympatisk och oerhört pedagogisk. Vidare var samvaron och "skojtävlingarna" bonus.
På sensommaren, efter sommarens tränande¨, började hösten kurser. Vi gick tävlingslydnad på Lerums BK, som pågick hela hösten i ett evigt regnande. Vi gick även 2 jaktkurser parallellt – den ena genom SSRK (Titti&Regina) och den andra genom Goldenklubben (Lena&Maria)
Det var på jaktkursen med Lena & Maria, som den där olyckliga händelsen inträffande, då Özet blev skottberörd. Han som tidigare – som jag uppfattat i.a.f – varit helt oberörd av skott, blev p.g.a. en övning - där ett skott smälldes av bakom honom - alldeles ifrån sig av rädsla och obehag (dock ej panikslagen).
Jag fick hjälp av Titti för att testa HUR berörd han var, eftersom det var tänkt att vi skulle utföra ett MH-test tillsammans med hela kullen - undantaget Lykke - veckan efter. Tyvärr reagerade han såpass mycket att jag efter mycket tänkande och deppande, beslutade att avstå från MH't.
Givetvis kändes det bra och rätt, när vi fattat beslutet och fått stöd från kennelmamma Louise, men jag kunde inte släppa tanken och fortsatte min ältande - varför ... varför ... blev det så här ? Men hur som haver, så fick vi vidare hjälp av Titti och i slutet av november var Özet "fit fore fight" vad det verkade DÅ iallafall. Så nu ser jag fram i mot en vår, med förhoppning att ev. kunna starta på nåt WT. Hoppas också återigen ta upp viltspårandet och kanske göra ännu en (eller helst fler) start i ÖKL. För det var ju så, att Özet lyckades med bedriften att först bli godkänd i anslagsklass för att sedan klara även ett första pris i öppen klass.
Vad säger man ? - tack vare ? - på grund av ? det missade MH’t (p.g.a. Özets skottberördhet) kunde vi vara närvara på avslutningen på Lena&Marias jaktkurs, vilket var himla kul. Özet visade sig nämligen, från sin allra bästa sida och var strålande duktig, vilket jag kände att vi verkligen behövde, efter den senaste tidens depp.
Även Tittis jaktkurs avslutades strax därefter. Men DEN avslutningen blev den direkta motsatsen - med irriterande "flipperspel" och otillåtna egna utflykter i jakt att hitta nåt ätbart … om han ändå kunde vara på jakt efter dummysar !!!
Det var ett evigt regnande under hösten, så också på tävlingsdebuten i lydnad, som jag nämnde i början av årskrönikan. Kände i slutet av hösten att vi var rätt ”mätta” på lydnad och beslöt efter tävlingsdebuten att göra ett uppehåll och komma igen till våren. Dock gjorde vi ett hyfsat avslut på lydnadskursen, trots en plaskblöt plan – vilket var väldigt skönt.
Året avslutades med att vi lät göra höft- och armbågsröntgen på Özet och efter en lite pirrig väntan, kom då till slut beskedet från SKK = HD A ED UA = gôtt !
ÅRET SOM GICK
Tävlingslydnadskurs kl.I Git Jering (vt-6ggr)
Ledarskapskurs Git Jering (vt-6ggr)
Jaktkurs – nybörjar Titti Karlström & Regina (vt-5ggr)
Jaktkurs – nybörjar/fortsättn. Titti Karlström & Regina (ht-5ggr)
Jaktkurs – fortsättn. Lena Essedahl & Maria Roding (ht-6ggr)
Sommarkurs – Lerums BK, Britt Clemons mfl.
(”prova på” rallylydnad, agility, lydnad)
Tävlingslydnadskurs kl.I Lerums BK, Britt Clemons mfl.
Godkänd i anlagsklass i viltspår
1:a pris i ÖKL i viltspår
Tävlingsdebut i lydnad
TACK VÅRT ÄLSKADE LILLE ÖZ FÖR DET GÅNGNA ÅRET – SER FRAM I MOT NÄSTA ……
... och jag har fortfarande inte fått skrivit någon ÅRSKRÖNIKA. Tänkte i tidigt stadium - då de flesta brukar skriva sina årsrapporter - att plita ner lite tankar om året som gått ...
Det hinner ju givetvis hända en hel del under ett helt år, även om det - i.a.f. i vårt fall - inte har resulterat i stora bragder på tävlingsbanorna. Av det enkla skälet att i tävlingssammanhang har våra starter, i både lydnad och jakt har lyst med sin frånvaro. Ingen start = inget resultat - alltså varken bragd eller nederlag ! Visserligen gjorde vi vår tävlingsdebut i lydnad i höstas.
Startade ju mest för att se var vi stod - och jag fick minsann erfara VAR vi stod, så att säga ! Özet är ju - vilket jag är glad över - en ovanligt social kille och då händer det ibland oväntade saker !
Men hur som haver, här kommer alltså trots allt en liten redovisning på det gångna året. Backar "bandet" till början av året ….
Özet inledde det nya året med att fortsätta att ägna sig åt sin "kan själv hobby". Först fick han tag på husses almanacka som han lusläste och demolerade fullständigt. En annan dag, när tristessen gjorde sig påmind, lyckades han riva ut några trädgårdsböcker ur bokhyllan, och dom böcker han inte lyckats dra ut, dom fick sina ryggar söndernaggande. Sedan dröjde det ca 4 månader till nästa påhitt – som vi för övrigt (DÅ) trodde han hade upphört med – som var när han hade blivit inspirerad av Pugh Rogerfelts "Små lätta moln ser jag på din himmel". Då var det en kudde (vilken i ordn. vill vi inte minnas) som han hade tagit sig an.
Det var också i början på januari - i djup nysnö och kyla - vi fick besök av både Louise (Özets kennelmamma) och Linda (Özets kullsyster Ximmas matte) för att utföra Özets funktionsbeskrivning.
I februari började vi vår första tävlingslydnadskurs, (inomhus, för Git Jering) En jättebra kurs, som gjorde att vi fick/har en bra grund att stå på i lydnaden. Vid ett av kurstillfällena fick Özet & jag, t.o.m. en privatlektion p.g.a. de andra deltagarnas frånvaro. Vi fick bl.a. då lära oss det ”berömda” stresshanteringsgreppet, vilket jag nyttjat vid ett flertal tillfällen. Ett som är säkert - det lär bli mer kursande för Git .....
Parallellt med lydn.kursen gick vi också jaktkurs för Titti. Minns tydligt första kurstillfället, som blev "lätt" kaotiskt. Kanske hade vår abrupta start - då jag/vi fick hasta iväg, pga att jag missat kurstiden - en viss inverkan. Minns också att den inleddes mitt i värsta vintern – t.o.m. inställt vid ett tillfälle pga av snömängden – men avslutades i bästa tänkbara vårväder, med ett "prova på WT" i light-modell (3stn). (kursfoton Mia Schuman)
Mellan kursgångerna, tränade vi ”flitigt” - både lydnad och jaktapportering. Vi avancerade bl.a från den "fjösiga" lilla dummyn till det tunga artilleriet - tog alltså fram den STORA dummyn för första gången. Det var något som "klickade" till i Özets hjärna lilla – för resultatet blev, att han blev mycket mera "motiverad", även om det just vid DET tillfället blev lite "övertändning", med både lattjande och knallande som följd.
Mitt i kursandets början och mellan träningarna, passerade Özet sin 1-årsdag (21febr.)och fortsatte med sina olika mognadsfaser, med allt vad det innebar. Men den månad vi särskilt minns - då vi hunnit uppleva nästan hela sommaren i hyfsad "samarbetsharmoni" (ha ha) - var AUGUSTI. Det var nämligen under augusti månad som hans psykiska könsmognad började, vilket innebar att han var allmänt olydig och mer hörselskadad en vanligt, vilket har - med all tydlighet - hållit i sig, mer eller mindre sen dess, av nån anledning. Och det händer fortfarande att han får en släng av denna mognadprocess.
Både träningar och kurser, har inneburit både glädjestunder och besvikelser - man har åkt berg och dalbana - man har slitits mellan hopp och förtvivlan, för att använda sig av några uttryck. Från att efter det ena kurstillfället, ha skrivit i bloggen "TACK MITT LILLE ÖZ, FÖR EN STRÅLANDE KVÄLL", så skrev jag vid ett annat tillfälle "Om än lite frustrerad, så åkte vi hem med många tankar cirkulerande i huvudet", vilket just den gången gällde Özets föremålssamarbete. Jag har "slitit mitt hår" i frustration, över Özet - men även över MIG SJÄLV - bl.a. då jag vet, att jag tyvärr lätt blir onödigt högljudd när jag blir besviken och arg.
Utöver allt kursande blev det förstås en hel del promenader .... och det är ju vissa man minns mer än andra ….
Som den dagen - i början på april - när Özet tyckte att strandkanten var något för HÖG, vattnet var något för KALLT och att det var något för DJUPT. Medan Özet gnyende och krafsande med tassen i vattnet och inte "vågade" gå i, så flöt dummyn så sakteligen längre och längre ut. Men efter en stund lyckades jag fiska upp dummyn, som flutit över på andra sidan av viken.
Efter den tidiga vårens tveksamhet inför vatten – som inte helt oväntat gick över när det blev lite varmare - utvecklade han en riktigt fin simteknik efterhand. Den simtekniken skulle det visa sig att Özet fick praktisera senare på säsongen, då vi (JAG) ville prova Özets färdigheter, efter uppmaningar från jaktkursens instruktörer, som tyckte det var dags att börja köra längre avstånd på vattenapporteringarna.
Jag hade uppmanat Tommy att kasta dummyn lååångt - men den kom lite väl långt ut ! Jag kommenderade Özet trots allt ... och han simmade ... och simmande ... och simmade, medan jag tänkte - herregud ... måtte han orka ... ja ja ... det är ju fortfarande hyfsad temperatur i vattnet, så det blir väl till att livrädda i värsta fall ! Men som ni ju förstår orkade han ... he he !
En annan händelse var när jag under en lunchpromenad, genomgick sommarens största "skräckupplevelse". Det var när Özet kalasat på några majskolvar, som det blev ett mindre pådrag, med veterinärkonsultation, som följd. Allt slutade lyckligt, vi slapp veterinärbesök för att framkalla kräkning, då han är en vältuggande grabb och själv kunde kräkas upp det mesta av maginnehållet själv.
Vi gjorde också en och annan utflykt med kompisarna. - en del kombinerade med app.träning och del med bara lek och spring.
GRABBARNA GULD ............................ och älsklingen ELDA
Vid ett par tillfällen traskade vi tillsammans med Kia och Grabbarna Guld, ut till "vår" klippa vid Kåsjön för att äta frukost. Oftast var det härliga mornar, men en gång var det invation av irriterande blinningar och en annan gång var det så kallt i snålblåsten, att vi bröt upp efter att vi hade ätit, för att söka lä i skogen. Vi gjorde också vår numera traditionella utflykt till Styrsö. Sällan har Özet varit så trött fysiskt efter en hel dag med bad och lek.
Även Tommy & Özet var ute och roade sig - med långpromenader - i mellanåt, med sina bästisar – Ola & Elda
En av sommarens happenings var den stora kennelträffen, även kallad klanträffen. Vi hörde en föreläsninga av Kenth och Nina Svartberg - Kenth om ämnet "Relation mellan hund och människa" och Nina visade film från sin & Skojs VM-debut i lydnad. Men jag själv hade mest behållningen av kurserna "Markering & Dirigering" och "Vattenarbete", som vi deltog i. Instruktör var Maria Lindén (Bruno), som var både sympatisk och oerhört pedagogisk. Vidare var samvaron och "skojtävlingarna" bonus.
På sensommaren, efter sommarens tränande¨, började hösten kurser. Vi gick tävlingslydnad på Lerums BK, som pågick hela hösten i ett evigt regnande. Vi gick även 2 jaktkurser parallellt – den ena genom SSRK (Titti&Regina) och den andra genom Goldenklubben (Lena&Maria)
Det var på jaktkursen med Lena & Maria, som den där olyckliga händelsen inträffande, då Özet blev skottberörd. Han som tidigare – som jag uppfattat i.a.f – varit helt oberörd av skott, blev p.g.a. en övning - där ett skott smälldes av bakom honom - alldeles ifrån sig av rädsla och obehag (dock ej panikslagen).
Jag fick hjälp av Titti för att testa HUR berörd han var, eftersom det var tänkt att vi skulle utföra ett MH-test tillsammans med hela kullen - undantaget Lykke - veckan efter. Tyvärr reagerade han såpass mycket att jag efter mycket tänkande och deppande, beslutade att avstå från MH't.
Givetvis kändes det bra och rätt, när vi fattat beslutet och fått stöd från kennelmamma Louise, men jag kunde inte släppa tanken och fortsatte min ältande - varför ... varför ... blev det så här ? Men hur som haver, så fick vi vidare hjälp av Titti och i slutet av november var Özet "fit fore fight" vad det verkade DÅ iallafall. Så nu ser jag fram i mot en vår, med förhoppning att ev. kunna starta på nåt WT. Hoppas också återigen ta upp viltspårandet och kanske göra ännu en (eller helst fler) start i ÖKL. För det var ju så, att Özet lyckades med bedriften att först bli godkänd i anslagsklass för att sedan klara även ett första pris i öppen klass.
Vad säger man ? - tack vare ? - på grund av ? det missade MH’t (p.g.a. Özets skottberördhet) kunde vi vara närvara på avslutningen på Lena&Marias jaktkurs, vilket var himla kul. Özet visade sig nämligen, från sin allra bästa sida och var strålande duktig, vilket jag kände att vi verkligen behövde, efter den senaste tidens depp.
Även Tittis jaktkurs avslutades strax därefter. Men DEN avslutningen blev den direkta motsatsen - med irriterande "flipperspel" och otillåtna egna utflykter i jakt att hitta nåt ätbart … om han ändå kunde vara på jakt efter dummysar !!!
Det var ett evigt regnande under hösten, så också på tävlingsdebuten i lydnad, som jag nämnde i början av årskrönikan. Kände i slutet av hösten att vi var rätt ”mätta” på lydnad och beslöt efter tävlingsdebuten att göra ett uppehåll och komma igen till våren. Dock gjorde vi ett hyfsat avslut på lydnadskursen, trots en plaskblöt plan – vilket var väldigt skönt.
Året avslutades med att vi lät göra höft- och armbågsröntgen på Özet och efter en lite pirrig väntan, kom då till slut beskedet från SKK = HD A ED UA = gôtt !
ÅRET SOM GICK
Tävlingslydnadskurs kl.I Git Jering (vt-6ggr)
Ledarskapskurs Git Jering (vt-6ggr)
Jaktkurs – nybörjar Titti Karlström & Regina (vt-5ggr)
Jaktkurs – nybörjar/fortsättn. Titti Karlström & Regina (ht-5ggr)
Jaktkurs – fortsättn. Lena Essedahl & Maria Roding (ht-6ggr)
Sommarkurs – Lerums BK, Britt Clemons mfl.
(”prova på” rallylydnad, agility, lydnad)
Tävlingslydnadskurs kl.I Lerums BK, Britt Clemons mfl.
Godkänd i anlagsklass i viltspår
1:a pris i ÖKL i viltspår
Tävlingsdebut i lydnad
TACK VÅRT ÄLSKADE LILLE ÖZ FÖR DET GÅNGNA ÅRET – SER FRAM I MOT NÄSTA ……
lördag 15 januari 2011
MY DOG
Nu har det gått en vecka sen My Dog mässan, helgen som vi så länge hade väntat på. Vi fick nämligen besök av hela Stockholmregionens vackraste prinsessa - Özets lilla syster (obs betoningen) och hela Västmanlands snyggaste pojke - han med guldbyxorna, med deras mattar Emelie och Stina.
Det som bl.a. började lite skämtsamt om att Stina längtade efter Özets djupa tungkyssar, vilka hon fick smak på i somras under klanhelgen. Men så småningom blev det mer "allvar" av inviterna och jag var inte sen att bjuda upp - för vem vill väl missa en helg som går i hundens tecken. Efter lite korrespondens via FB, om praktiska saker, så kom Emelie & Stina - på kvällen - insvepande in på gatan. Något "uppjagade" vältrade dom sig ur bilen, för att med skräckblandad förtjusning berätta om sina upplevelser dom sista 200-300 metrarna. I vägbeskrivningen hade jag nämligen nämnt att dom skulle uppför en BRANT backe ... men då dom närmade sig tyckte dom - främst Emelie - att det mer liknade ett STUP !?!?
När jag nu tänker tillbaka - är det något som gör att jag kommer och att tänka på när ekorrarna Piff och Puff ska berätta sin julhistoria hos Kalle Anka och Pluto ...
Efter att dom lugnat ner sig, tog vi oss en liten repa runt kvarteret, för rastning och för att låta hundarna bekanta sig. Raiko började ganska snart att visa vad skåpet skulle stå. Precis innan vi släppte dom, hade Stina läst en liten ramsa för Raiko och det gick riktigt bra. Özet lär sig snabbt sin plats och är ju inte grabben som svarar upp direkt. Även lilla Zamba har ju "skinn på nosen" så att säga, något som Özet oxå fick erfara, men också lära sig att hantera. När han envetet kollade in hennes bak gång på gång, fick han sig en tillsägelse – ibland försiktigt, ibland ”hårdare”.
Efter att tjejerna hade installerat sig i sitt ”krypin” i källaren !!! åt vi en bit mat, för att sen prata hund tills det var dags för nattvila inför lördagens övningar.
På lördag morgon / förmiddag ? körde jag för att visa vägen till mässan, men redan vid avfarten till Focus p-hus, möttes vi av värsta köerna. Vad man (inte jag iaf) inte anade då, var att det var Cesar Millan - mannen som talar med hundar – som var den mesta orsaken till trafiken och fullproppade parkeringsplatser.
Vi bänkade oss först på läktarna inför freestylen. Jag blev introducerad i denna underbart roliga värld. Fick bl.a. se några av Sveriges bästa egipage.
bl.a fantastiska Lilja med sin tollare GOa.
Efter freestylen, var det dags för publikmagneten ??? Cesar Millans entre. Men vi bröt upp och gick efter att ha sett hans entré och inledning - en entré man sällan skådat - snacka om ”stjärn”status - värsta Hollywoodmanér ! Vi bröt upp mest pga att ingen av oss är förespråkare av varken hans metoder eller inspelningsupplägg, men även för att Emelie & Stina hade en tid att passa i rasmontern.
Medan Emelie & Zamba och Stina & Raiko satt i rasmontern i 3 timmar som de allra bästa representanterna man kan tänka sig, gjorde jag några ”utflykter” i mellanåt och insöp mässatmosfären. Det blev främst besök vid agilitybanan, där jag träffade på många, både känningar och ”bara” välbekanta ansikten. Verkligen kul.
................
Efter hemkomsten och en stunds "fria aktiviteter", åt vi en bit mat och sen gick vi en liten kvällsrunda runt kvarteret. När vi släppt hundarna, började syskonen irra omkring "oroväckande" mycket. Precis när Zamba var "på väg" en andra gång, fick Emelie syn på en vit rumpa i skogen, vilket medförde att det blev koppel på, för både Zamba & Özet, medan Raiko (och Stina också för all del) traskade på som inget hade hänt. När vi passerat "skogsdelen" fortsatte vi på gator, som nu hade blivit isiga och svåra att ta sig fram (eller nerför) på. Det blev till att balansera I snövallarna längst med gatorna. Märkväl - JAG, hade ändå broddar och kände mig ändå "otrygg" och att "våra" gator är en aning backiga gjorde inte saken lättare. När vi till slut kom hem igen fortsatte kvällen på samma sätt som kvällen innan, Tommy tröttnade på hundsnacket och drog sig tillbaka en våning upp, medan vi fortsatte att prata ... mestadeles hund, av nån konstig anledning !!!!
På söndagsmorgonen - själva tävlingsdagen - lämnades Emelie & Stina till sitt öde och dom fick fixa sig sin egen frukost (TIDIGT), vilket vi kommit överens om, kvällen innan.
När jag liiiiiite senare (2tim) kom till mässan, fann jag dom sittandes intill freestyleringen ... Tyckte jag mig inte känna en viss spänning i ”luften” ? Men det var inte förrän vi närmade oss starten som jag började ana en starkare nervositet ... liiiite spänt ... lite nervöst ... men tyckte att dom var rätt coola ändå. Sen blev det ”banvandring”, vilket jag aldrig hade kunnat ana skulle ske ! Men var ju verkligen vettigt - det var mycket som skulle tänkas på - bl.a var satt domarna – var satt publiken – men framför allt VAR stod stolparna ?
De hade båda tidiga startnummer – Emelie 3 och Stina 4 – och snart var Emelie på väg in, och jag kände att ögonen vätskades och första tåren började rinna … Tyvärr kände jag att jag inte riktigt hann med – alldeles för fort var programmet över … Man ”missar” ju tyvärr lite medan man fotar ! Men jag hann iaf se att Zamba både lyfte tassen och hoppade galant upp på Emelies rygg.
Med Emelie & Zamba i ögonvrån bakom min rygg och med Raikos belöningsväska i min hand – som jag så hedersamt fick förtroendet att överlämna efter programmet – var det nu Stina & Raiko’s tur att inta ”scenen”. Med hjärtat i halsgropen, såg jag Stina backa med Raiko mellan benen i ett rasande tempo – svepande förbi stolpen … phu ! Resten gick (också) som en dans (ha ha) vilket resulterade i klasseger. När mitt ”uppdrag” var genomfört, hann jag inte mer än vända mig om och få ögonkontakt med Emelie … förrän känslorna svallade …
När det hade gått upp för Stina att hon stod som vinnare - började hon ”tjafsa” med Emelie, om vem som var mest värdig vinnare. Lika söta som Piff & Puff ...
Stina & Raiko vann alltså sin klass + att dom också fick utmärkelsen ”Årets freestyle-debutant 2010 Emelie & Zamba kom utanför pallen vilket var förvånande … hhummm – men vad jag ?
Därefter tog vi oss en runda med shopping, där jag köpte nytt halsband (det gamla lagat med silvertejp), vattendummysar – efter tveksamt undrat om jag skulle köpa den stora eller den lilla, tyckte Stina glatt – köpa båda - så det gjorde jag. Och även påverkad av Stina, köpte jag ”inälvsgodis” med förhoppning att det kommer väl till pass vid viltträningen. Köpte också småkoner till träning av ”rutan”. Efter shopping – tack och hej – kör försiktigt och allt det där – drog jag mig trött, MEN glad och upprymd, så sakterligen hemmåt.
Tänk – känslan av att fyllas av energi, samtidigt som den suger musten ur en ! Hur går det ihop ?
Tänk – att vistats 2 hela dagar på mässan, utan att titta på utställningen över huvud taget !
Tänk – att Raiko for hem med byxor tyngre (med guld) än när han kom.
OBS ! Vi har inte dammsugit på en hel vecka – tänker på guldstoftet som ligger kvar ….
För att citera en gammal arbetskamrat - "jag älskar att utföra rytmiska rörelser till musik" - slut citat ! Nog för att jag har var inspirerad av freestyle INNAN den här helgen - men NU är jag rädd att det lätt kan bli en drog OM jag börjar !
Tommy hälsar att hans öron börjar läka och att han gladde sig åt att jag fick ”Oboy-kompisar” !
Det som bl.a. började lite skämtsamt om att Stina längtade efter Özets djupa tungkyssar, vilka hon fick smak på i somras under klanhelgen. Men så småningom blev det mer "allvar" av inviterna och jag var inte sen att bjuda upp - för vem vill väl missa en helg som går i hundens tecken. Efter lite korrespondens via FB, om praktiska saker, så kom Emelie & Stina - på kvällen - insvepande in på gatan. Något "uppjagade" vältrade dom sig ur bilen, för att med skräckblandad förtjusning berätta om sina upplevelser dom sista 200-300 metrarna. I vägbeskrivningen hade jag nämligen nämnt att dom skulle uppför en BRANT backe ... men då dom närmade sig tyckte dom - främst Emelie - att det mer liknade ett STUP !?!?
När jag nu tänker tillbaka - är det något som gör att jag kommer och att tänka på när ekorrarna Piff och Puff ska berätta sin julhistoria hos Kalle Anka och Pluto ...Efter att dom lugnat ner sig, tog vi oss en liten repa runt kvarteret, för rastning och för att låta hundarna bekanta sig. Raiko började ganska snart att visa vad skåpet skulle stå. Precis innan vi släppte dom, hade Stina läst en liten ramsa för Raiko och det gick riktigt bra. Özet lär sig snabbt sin plats och är ju inte grabben som svarar upp direkt. Även lilla Zamba har ju "skinn på nosen" så att säga, något som Özet oxå fick erfara, men också lära sig att hantera. När han envetet kollade in hennes bak gång på gång, fick han sig en tillsägelse – ibland försiktigt, ibland ”hårdare”.
Efter att tjejerna hade installerat sig i sitt ”krypin” i källaren !!! åt vi en bit mat, för att sen prata hund tills det var dags för nattvila inför lördagens övningar.
På lördag morgon / förmiddag ? körde jag för att visa vägen till mässan, men redan vid avfarten till Focus p-hus, möttes vi av värsta köerna. Vad man (inte jag iaf) inte anade då, var att det var Cesar Millan - mannen som talar med hundar – som var den mesta orsaken till trafiken och fullproppade parkeringsplatser.
Vi bänkade oss först på läktarna inför freestylen. Jag blev introducerad i denna underbart roliga värld. Fick bl.a. se några av Sveriges bästa egipage.
bl.a fantastiska Lilja med sin tollare GOa. Efter freestylen, var det dags för publikmagneten ??? Cesar Millans entre. Men vi bröt upp och gick efter att ha sett hans entré och inledning - en entré man sällan skådat - snacka om ”stjärn”status - värsta Hollywoodmanér ! Vi bröt upp mest pga att ingen av oss är förespråkare av varken hans metoder eller inspelningsupplägg, men även för att Emelie & Stina hade en tid att passa i rasmontern.
Medan Emelie & Zamba och Stina & Raiko satt i rasmontern i 3 timmar som de allra bästa representanterna man kan tänka sig, gjorde jag några ”utflykter” i mellanåt och insöp mässatmosfären. Det blev främst besök vid agilitybanan, där jag träffade på många, både känningar och ”bara” välbekanta ansikten. Verkligen kul.
................Efter hemkomsten och en stunds "fria aktiviteter", åt vi en bit mat och sen gick vi en liten kvällsrunda runt kvarteret. När vi släppt hundarna, började syskonen irra omkring "oroväckande" mycket. Precis när Zamba var "på väg" en andra gång, fick Emelie syn på en vit rumpa i skogen, vilket medförde att det blev koppel på, för både Zamba & Özet, medan Raiko (och Stina också för all del) traskade på som inget hade hänt. När vi passerat "skogsdelen" fortsatte vi på gator, som nu hade blivit isiga och svåra att ta sig fram (eller nerför) på. Det blev till att balansera I snövallarna längst med gatorna. Märkväl - JAG, hade ändå broddar och kände mig ändå "otrygg" och att "våra" gator är en aning backiga gjorde inte saken lättare. När vi till slut kom hem igen fortsatte kvällen på samma sätt som kvällen innan, Tommy tröttnade på hundsnacket och drog sig tillbaka en våning upp, medan vi fortsatte att prata ... mestadeles hund, av nån konstig anledning !!!!
På söndagsmorgonen - själva tävlingsdagen - lämnades Emelie & Stina till sitt öde och dom fick fixa sig sin egen frukost (TIDIGT), vilket vi kommit överens om, kvällen innan.
När jag liiiiiite senare (2tim) kom till mässan, fann jag dom sittandes intill freestyleringen ... Tyckte jag mig inte känna en viss spänning i ”luften” ? Men det var inte förrän vi närmade oss starten som jag började ana en starkare nervositet ... liiiite spänt ... lite nervöst ... men tyckte att dom var rätt coola ändå. Sen blev det ”banvandring”, vilket jag aldrig hade kunnat ana skulle ske ! Men var ju verkligen vettigt - det var mycket som skulle tänkas på - bl.a var satt domarna – var satt publiken – men framför allt VAR stod stolparna ? De hade båda tidiga startnummer – Emelie 3 och Stina 4 – och snart var Emelie på väg in, och jag kände att ögonen vätskades och första tåren började rinna … Tyvärr kände jag att jag inte riktigt hann med – alldeles för fort var programmet över … Man ”missar” ju tyvärr lite medan man fotar ! Men jag hann iaf se att Zamba både lyfte tassen och hoppade galant upp på Emelies rygg.
Med Emelie & Zamba i ögonvrån bakom min rygg och med Raikos belöningsväska i min hand – som jag så hedersamt fick förtroendet att överlämna efter programmet – var det nu Stina & Raiko’s tur att inta ”scenen”. Med hjärtat i halsgropen, såg jag Stina backa med Raiko mellan benen i ett rasande tempo – svepande förbi stolpen … phu ! Resten gick (också) som en dans (ha ha) vilket resulterade i klasseger. När mitt ”uppdrag” var genomfört, hann jag inte mer än vända mig om och få ögonkontakt med Emelie … förrän känslorna svallade …När det hade gått upp för Stina att hon stod som vinnare - började hon ”tjafsa” med Emelie, om vem som var mest värdig vinnare. Lika söta som Piff & Puff ...
Stina & Raiko vann alltså sin klass + att dom också fick utmärkelsen ”Årets freestyle-debutant 2010 Emelie & Zamba kom utanför pallen vilket var förvånande … hhummm – men vad jag ?
Därefter tog vi oss en runda med shopping, där jag köpte nytt halsband (det gamla lagat med silvertejp), vattendummysar – efter tveksamt undrat om jag skulle köpa den stora eller den lilla, tyckte Stina glatt – köpa båda - så det gjorde jag. Och även påverkad av Stina, köpte jag ”inälvsgodis” med förhoppning att det kommer väl till pass vid viltträningen. Köpte också småkoner till träning av ”rutan”. Efter shopping – tack och hej – kör försiktigt och allt det där – drog jag mig trött, MEN glad och upprymd, så sakterligen hemmåt.
Tänk – känslan av att fyllas av energi, samtidigt som den suger musten ur en ! Hur går det ihop ?
Tänk – att vistats 2 hela dagar på mässan, utan att titta på utställningen över huvud taget !
Tänk – att Raiko for hem med byxor tyngre (med guld) än när han kom.
OBS ! Vi har inte dammsugit på en hel vecka – tänker på guldstoftet som ligger kvar ….
För att citera en gammal arbetskamrat - "jag älskar att utföra rytmiska rörelser till musik" - slut citat ! Nog för att jag har var inspirerad av freestyle INNAN den här helgen - men NU är jag rädd att det lätt kan bli en drog OM jag börjar !
Tommy hälsar att hans öron börjar läka och att han gladde sig åt att jag fick ”Oboy-kompisar” !
torsdag 6 januari 2011
DET VAR LÄNGE SEDAN ...
Äh - att pulsa i snön hemmavid, eller pulsa i snön någon annanstans = sak samma ! Därför var det skönt att slippa slira iväg med bilen och låta den stå kvar hemma, medan Özet och jag tog oss en promenad i skogen hemmavid.
Frågan jag ställde mig själv efteråt, var varför jag inte har gått där på så länge !
Frågan jag ställde mig själv efteråt, var varför jag inte har gått där på så länge !
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)