SKIDOR – KNÄONT

Efter frukost och en promenad med hundarna, lämnade vi dom hemma och stakade – pust – oss iväg till skidliften. Vi började med att ta oss upp till toppen, för att få ett - vad vi trodde - gôtt uppvärmningsåk! Men ack vad vi bedrog oss, i grön - JÄTTEGRÖN !!! - backe, fick vi staka oss nerför, eftersom backen knappt hade någon lutning och det blåste så, innan vi till slut kom fram till Nordbackarna (där vi bodde). 

Vi hann bara åka ett par åk i Nordbackarna, innan jag redan i 2:a åket ramlade (skidorna fastnade vid en isfläck) och fick (hö.) benet under mig i vinkel – smärtade till förstås – hörde t.o.m. hur det knakade till i knät. Fortsatte dock sedan att åka ytterligare 4-5 åk - hann testa de tre röda och den ena svarta (ingen större skillnad på de röda och svarta) innan vi bröt upp. Klart att det smärtade lite, men det smärtade mer när jag gled ur liften än när jag åkte. 

Vid hemkomsten till stugan var ju frågan om jag skulle kunna åka imorgon eller ej. Gick med på turen med hundarna och det gick SÅDÄR, men hoppet är ju det sista som lämnar en, men under kvällen ökade smärtan och jag förstod att det tyvärr var färdigåkt för denna gången ...

Lite tv-tittande på kvällen - tv'n fanns en vån upp, med en superbrant trappa, därav att hundarna fick vara kvar på bottenvåningen ... men det gick ingen nöd på dom ...