Tommy åkte in tidigt (i morgonrusningen) och lämnade Semla för att avlägsna tumören (som visade sig vara plasmacytom) på tassen (mellanfotsleden).
Jag vaknade med halsont, som under dagen blev allt värre, jag blev mer hängig och tjockare i halsen. Nu i efterhand, förstår jag varför jag var så trött efter gårdagens skivstångspass, som kändes så tungt. Att bli sjuk nu, passar sig inte alls (det gör det väl iof aldrig) för jag ska på GBG horse Show på lördag. Får väl avvakta till imorgon och förvarna M. som jag ska gå med ...
Operationen gick bra. Semla var glad att se oss, men förstås trött. Hon hade charmat personalen, fick "beröm" att hon var så lätthanterlig, hon finner ju sig i det mesta, lilla hjärtat - fick med sig en liten godispåse ...
Veterinären förklarade att hon var tvungen att "lämna" lite av kanten på bölden, för att få något att sy/dra ihop "såret" med, medan hon hade kunnat "gå ner på djupet" för att avlägsna resten. Tumören var inte av den mest elakaste, men inte heller helt okomplicerad, då det är ganska vanligt att den kommer tillbaka. Prognosen är alltså inte den bästa, så nu återstår det att se OM den kommer tillbaka och i såfall hur snabbt. Vetten berättade om nån hund som hade fått en tumör på öronlappen och efter att den hade kommit tillbaka, amputerade hon örat (öronlappen) och problemet var löst … dock tyvärr svårare i Semlas fall!
Måtte hon få hänga med ett tag till, hon är ju så pigg och levnadsglad ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar