Datorn har gjort en uppdatering och inget är sig likt typ typsnitt mm ....
återkommer när jag fattat och fått ordning på det här - SUCK !
Datorn har gjort en uppdatering och inget är sig likt typ typsnitt mm ....
återkommer när jag fattat och fått ordning på det här - SUCK !
Tommy kände sig fortfarande risig och blev hemma, medan jag tog med mig båda hundarna för en promenad. Det första jag la märke till när vi började gå, var att vildsvinen hade varit aktiva och bökat runt. Men idag var vildsvinsböket purfärskt, så färskt att rötterna fortfarande ”blödde” (bilderna är dock inte fr. det purfärska böket). Överallt där vi gick var det kraftigt uppbökat och helt plötsligt såg jag hundarna började vädra, för att därefter börja streta och dra, samtidigt som dom gick fullkomligt gå bananas – särskilt Rejs, som skrek och stod i ...
Kände direkt att jag inte ville utmana ödet, utan vände och gick åt annat håll, men efter en stund uppträdde hundarna med samma reaktion. Valde då att åka därifrån och gå en ca 45min. ”tråkpromad” längst en grusväg istället!
Visst, inte grisarnas fel (dom vill ju bara överleva) men f_n vad trist det är med deras åverkan och framfart. I år har verkligen bökandet ökat – katastrofalt – det sker ständigt nya bök, men då alltid efter natten/tidig morgon, men NU var det alldeles nygjort/purfärskt och grisarna var antagligen alldeles i närheten – inte annat än att det känns obehagligt.
Tänk, vi som förr – Zerra, Majkie o Özet-tiden – alltid gick i skogen med pannlampa efter jobbet, då hände det möjligen att man stirrade in i ett par älgögon. Sista gångerna jag gick med pannlampa var Özets sista tid/Rejs var valp/unghund – minns den gången, när jag satt och kissade och helt plötsligt stirrade in i ett par ögon som stirrade tillbaka på mig – ögonen tillhörde en räv som satt kvar ända tills jag satte mig i bilen (där satt redan hundarna).
Igår var jag inte utanför dörren, utan vilade hela dagen. Typiskt att bli sjuk NU, när jag kommit igång med träningen på F&S. Nu kommer jag få stå över i veckan, men får vara glad att jag inte var sjukare än att jag orkade med dagen på Scandinavium i lördags.
Idag blev det en kortare tur (ca2km), passade på hur det stod till med ”våra” blåsippor - lite tidigt än, dom behöver ytterligare tid ...
På morgonen innan horse showen på Scandinavium, tog vi bort bandaget på Semlas ben - skönt, det såg jättefint ut (bilden är från nån dag senare)
Började med en tur på mässan - jösses vilken "produktutveckling" som skett sen jag var aktiv (för sådär 35-40 år sedan) för sen dra in på arena i Scandinavium. Kul att ha en egen "expert" att fråga när dressyren satte igång, M. såg ju små detaljer som inte jag såg. Himla kul att få uppleva de två nordiska ryttare Maria Von Essen och danska Cathrine Laudrup-Dufour, ta 2:a resp. 1:a plats, inkl. att bägge gjorde personbästa …
Fortfarande halsont och är hängig, därför passade det mig bra att Semla bara får ta kortare promenader, de första dagarna efter operationen. Kändes skönt när vi gick där i sakta mak, på dom kladdiga stigarna/vägarna som uppstått nu efter väderomslaget ...
Ursäkta vårt älskade lille ÖZ - glömde helt av din minnesdag/födelsedag idag ...
Tommy åkte in tidigt (i morgonrusningen) och lämnade Semla för att avlägsna tumören (som visade sig vara plasmacytom) på tassen (mellanfotsleden).
Jag vaknade med halsont, som under dagen blev allt värre, jag blev mer hängig och tjockare i halsen. Nu i efterhand, förstår jag varför jag var så trött efter gårdagens skivstångspass, som kändes så tungt. Att bli sjuk nu, passar sig inte alls (det gör det väl iof aldrig) för jag ska på GBG horse Show på lördag. Får väl avvakta till imorgon och förvarna M. som jag ska gå med ...
Operationen gick bra. Semla var glad att se oss, men förstås trött. Hon hade charmat personalen, fick "beröm" att hon var så lätthanterlig, hon finner ju sig i det mesta, lilla hjärtat - fick med sig en liten godispåse ...
Veterinären förklarade att hon var tvungen att "lämna" lite av kanten på bölden, för att få något att sy/dra ihop "såret" med, medan hon hade kunnat "gå ner på djupet" för att avlägsna resten. Tumören var inte av den mest elakaste, men inte heller helt okomplicerad, då det är ganska vanligt att den kommer tillbaka. Prognosen är alltså inte den bästa, så nu återstår det att se OM den kommer tillbaka och i såfall hur snabbt. Vetten berättade om nån hund som hade fått en tumör på öronlappen och efter att den hade kommit tillbaka, amputerade hon örat (öronlappen) och problemet var löst … dock tyvärr svårare i Semlas fall!
Måtte hon få hänga med ett tag till, hon är ju så pigg och levnadsglad ...
Så skönt att den utlovade snön uteblev, bara lite "florsocker", men sen att det var svinkall fick man stå ut med, även INOMHUS kan jag tillägga ...
Idag hade klubben hyrt GBG hundarena på Hisingen, för åter ta emot Jenny W. för en heldag med hundträning - 6 ekipage + 2 åhörare.
Känner mig verkligen inspirerad och pepp efter många tips, bl.a. att vidbehålla "glöden" genom att inte begränsa henne, vara noga med att skilja på arbete och pause tex. att tillåta henne nosa i backen när jag pausat henne (lagt henne) - jag har varit "rädd" att hon ska ta för sig och bli ÄNNU nosigare ...
Semla och mitt avslutande pass blev en utmaning där jag skulle testa att vara HELT TYST efter resp. moment (inget beröm/bekräftelse) och under transporterna (inget pepp) - jag var skeptisk och trodde aaaaldrig det skulle funka, men tänk vad jag bedrog mig - vi fick till den snyggaste kedjningen ever, som bestod av runda/hopp/fot - "sm-snyggt" sa, fröken - sicken känsla sa, jag :-)
Fick en tid hos veterinären för undersökning av Semlas tass idag, vilket resulterade i operation nästa vecka. Tumören sitter tyvärr lite dåligt till, då det inte finns något skinn att sy ihop såret med efter avlägsnandet - men var rörande överens att vi inte har något annat val ...
Tommy ute med hundarna, medan jag var på F&S och tränade.
På kvällen åkte vi och vaccinerade hundarna, bad samtidigt veterinären göra en en snabbkoll på Semlas böld/knöl på baktassen (strax över trampdynan). Konstaterades att det inte alls var furunkulos (som jag hade trott) utan vetten menade att det såg illa ut (*tumör) och ville ta prover. Vi har sedan en tid tillbaka redan beslutat att kontakta vår "gamla" veterinärklinik, för vad vi anar troligt ingrepp/operation ...
* Såg en liiiiten svullnad för första gången redan i somras, en svullnad som varit oförändrad tills slutet av november, då det började bli värre. Sedan dess (slutet av nov.) har knölen/bölden blivit allt större, för att växa till sig väldigt mycket den senaste månaden. Hon är pigg och glad, verkar inte ha ont, slickar dock när hon kommer åt, vilket vi förstås försöker förhindra henne att göra, bl.a. genom att ha galoscher ute och "strumpa" inomhus. Tidsbeställning i morgon!