Det som bl.a. började lite skämtsamt om att Stina längtade efter Özets djupa tungkyssar, vilka hon fick smak på i somras under klanhelgen. Men så småningom blev det mer "allvar" av inviterna och jag var inte sen att bjuda upp - för vem vill väl missa en helg som går i hundens tecken. Efter lite korrespondens via FB, om praktiska saker, så kom Emelie & Stina - på kvällen - insvepande in på gatan. Något "uppjagade" vältrade dom sig ur bilen, för att med skräckblandad förtjusning berätta om sina upplevelser dom sista 200-300 metrarna. I vägbeskrivningen hade jag nämligen nämnt att dom skulle uppför en BRANT backe ... men då dom närmade sig tyckte dom - främst Emelie - att det mer liknade ett STUP !?!?
När jag nu tänker tillbaka - är det något som gör att jag kommer och att tänka på när ekorrarna Piff och Puff ska berätta sin julhistoria hos Kalle Anka och Pluto ...Efter att dom lugnat ner sig, tog vi oss en liten repa runt kvarteret, för rastning och för att låta hundarna bekanta sig. Raiko började ganska snart att visa vad skåpet skulle stå. Precis innan vi släppte dom, hade Stina läst en liten ramsa för Raiko och det gick riktigt bra. Özet lär sig snabbt sin plats och är ju inte grabben som svarar upp direkt. Även lilla Zamba har ju "skinn på nosen" så att säga, något som Özet oxå fick erfara, men också lära sig att hantera. När han envetet kollade in hennes bak gång på gång, fick han sig en tillsägelse – ibland försiktigt, ibland ”hårdare”.
Efter att tjejerna hade installerat sig i sitt ”krypin” i källaren !!! åt vi en bit mat, för att sen prata hund tills det var dags för nattvila inför lördagens övningar.
På lördag morgon / förmiddag ? körde jag för att visa vägen till mässan, men redan vid avfarten till Focus p-hus, möttes vi av värsta köerna. Vad man (inte jag iaf) inte anade då, var att det var Cesar Millan - mannen som talar med hundar – som var den mesta orsaken till trafiken och fullproppade parkeringsplatser.
Vi bänkade oss först på läktarna inför freestylen. Jag blev introducerad i denna underbart roliga värld. Fick bl.a. se några av Sveriges bästa egipage.
bl.a fantastiska Lilja med sin tollare GOa. Efter freestylen, var det dags för publikmagneten ??? Cesar Millans entre. Men vi bröt upp och gick efter att ha sett hans entré och inledning - en entré man sällan skådat - snacka om ”stjärn”status - värsta Hollywoodmanér ! Vi bröt upp mest pga att ingen av oss är förespråkare av varken hans metoder eller inspelningsupplägg, men även för att Emelie & Stina hade en tid att passa i rasmontern.
Medan Emelie & Zamba och Stina & Raiko satt i rasmontern i 3 timmar som de allra bästa representanterna man kan tänka sig, gjorde jag några ”utflykter” i mellanåt och insöp mässatmosfären. Det blev främst besök vid agilitybanan, där jag träffade på många, både känningar och ”bara” välbekanta ansikten. Verkligen kul.
................Efter hemkomsten och en stunds "fria aktiviteter", åt vi en bit mat och sen gick vi en liten kvällsrunda runt kvarteret. När vi släppt hundarna, började syskonen irra omkring "oroväckande" mycket. Precis när Zamba var "på väg" en andra gång, fick Emelie syn på en vit rumpa i skogen, vilket medförde att det blev koppel på, för både Zamba & Özet, medan Raiko (och Stina också för all del) traskade på som inget hade hänt. När vi passerat "skogsdelen" fortsatte vi på gator, som nu hade blivit isiga och svåra att ta sig fram (eller nerför) på. Det blev till att balansera I snövallarna längst med gatorna. Märkväl - JAG, hade ändå broddar och kände mig ändå "otrygg" och att "våra" gator är en aning backiga gjorde inte saken lättare. När vi till slut kom hem igen fortsatte kvällen på samma sätt som kvällen innan, Tommy tröttnade på hundsnacket och drog sig tillbaka en våning upp, medan vi fortsatte att prata ... mestadeles hund, av nån konstig anledning !!!!
På söndagsmorgonen - själva tävlingsdagen - lämnades Emelie & Stina till sitt öde och dom fick fixa sig sin egen frukost (TIDIGT), vilket vi kommit överens om, kvällen innan.
När jag liiiiiite senare (2tim) kom till mässan, fann jag dom sittandes intill freestyleringen ... Tyckte jag mig inte känna en viss spänning i ”luften” ? Men det var inte förrän vi närmade oss starten som jag började ana en starkare nervositet ... liiiite spänt ... lite nervöst ... men tyckte att dom var rätt coola ändå. Sen blev det ”banvandring”, vilket jag aldrig hade kunnat ana skulle ske ! Men var ju verkligen vettigt - det var mycket som skulle tänkas på - bl.a var satt domarna – var satt publiken – men framför allt VAR stod stolparna ? De hade båda tidiga startnummer – Emelie 3 och Stina 4 – och snart var Emelie på väg in, och jag kände att ögonen vätskades och första tåren började rinna … Tyvärr kände jag att jag inte riktigt hann med – alldeles för fort var programmet över … Man ”missar” ju tyvärr lite medan man fotar ! Men jag hann iaf se att Zamba både lyfte tassen och hoppade galant upp på Emelies rygg.
Med Emelie & Zamba i ögonvrån bakom min rygg och med Raikos belöningsväska i min hand – som jag så hedersamt fick förtroendet att överlämna efter programmet – var det nu Stina & Raiko’s tur att inta ”scenen”. Med hjärtat i halsgropen, såg jag Stina backa med Raiko mellan benen i ett rasande tempo – svepande förbi stolpen … phu ! Resten gick (också) som en dans (ha ha) vilket resulterade i klasseger. När mitt ”uppdrag” var genomfört, hann jag inte mer än vända mig om och få ögonkontakt med Emelie … förrän känslorna svallade …När det hade gått upp för Stina att hon stod som vinnare - började hon ”tjafsa” med Emelie, om vem som var mest värdig vinnare. Lika söta som Piff & Puff ...
Stina & Raiko vann alltså sin klass + att dom också fick utmärkelsen ”Årets freestyle-debutant 2010 Emelie & Zamba kom utanför pallen vilket var förvånande … hhummm – men vad jag ?
Därefter tog vi oss en runda med shopping, där jag köpte nytt halsband (det gamla lagat med silvertejp), vattendummysar – efter tveksamt undrat om jag skulle köpa den stora eller den lilla, tyckte Stina glatt – köpa båda - så det gjorde jag. Och även påverkad av Stina, köpte jag ”inälvsgodis” med förhoppning att det kommer väl till pass vid viltträningen. Köpte också småkoner till träning av ”rutan”. Efter shopping – tack och hej – kör försiktigt och allt det där – drog jag mig trött, MEN glad och upprymd, så sakterligen hemmåt.
Tänk – känslan av att fyllas av energi, samtidigt som den suger musten ur en ! Hur går det ihop ?
Tänk – att vistats 2 hela dagar på mässan, utan att titta på utställningen över huvud taget !
Tänk – att Raiko for hem med byxor tyngre (med guld) än när han kom.
OBS ! Vi har inte dammsugit på en hel vecka – tänker på guldstoftet som ligger kvar ….
För att citera en gammal arbetskamrat - "jag älskar att utföra rytmiska rörelser till musik" - slut citat ! Nog för att jag har var inspirerad av freestyle INNAN den här helgen - men NU är jag rädd att det lätt kan bli en drog OM jag börjar !
Tommy hälsar att hans öron börjar läka och att han gladde sig åt att jag fick ”Oboy-kompisar” !
