Tommy
kände sig fortfarande risig och blev hemma, medan jag tog med mig båda hundarna för en promenad. Det första jag la märke till när vi
började gå, var att vildsvinen hade varit aktiva och bökat runt.
Men idag var
vildsvinsböket purfärskt, så
färskt att rötterna
fortfarande
”blödde”
(bilderna
är dock inte fr. det purfärska böket). Överallt
där vi gick var det kraftigt uppbökat och helt plötsligt såg jag
hundarna började vädra, för att därefter börja streta och dra,
samtidigt som dom gick fullkomligt gå bananas – särskilt Rejs,
som skrek och stod i ...
Kände
direkt att jag inte ville utmana ödet, utan vände
och
gick åt annat håll, men efter en stund uppträdde
hundarna med samma
reaktion. Valde då att åka därifrån och
gå en ca
45min.
”tråkpromad” längst en grusväg istället!
Visst,
inte
grisarnas fel (dom vill ju bara överleva) men f_n vad trist det
är med deras
åverkan och
framfart. I
år har verkligen bökandet ökat – katastrofalt – det sker
ständigt
nya
bök, men
då alltid efter
natten/tidig
morgon,
men NU var det alldeles nygjort/purfärskt
och
grisarna var antagligen alldeles i
närheten – inte
annat än att det känns obehagligt.
Tänk,
vi som förr – Zerra, Majkie o Özet-tiden – alltid gick i skogen
med pannlampa
efter
jobbet, då
hände det möjligen att man stirrade in i ett par älgögon. Sista
gångerna jag gick med pannlampa var Özets sista tid/Rejs var
valp/unghund – minns den gången, när jag satt och kissade och
helt plötsligt stirrade in i ett par ögon som stirrade tillbaka på
mig – ögonen tillhörde en räv som satt kvar ända tills jag
satte mig i bilen (där satt redan hundarna).