Precis när jag/vi hade börjat gå, tyckte jag att jag inte riktigt kände igen ”vyn” framåt – hhummm, vad är det där för något, har aldrig lagt märke till att det står en stubbe där … Men det skulle visa sig vara en svart hund som stod helt blickstilla, som fast frusen. Öhhh, jag blev osäker, förväntade mig att den skulle komma framrusande mot oss, men i samma ögonblick såg jag en människa och allt fortlöpte bra. Jag vände och valde att gå en annan riktning ...
Sammanfattningsvis var det betydligt skönare idag. Att det blev samma runda som igår, berodde på att det stod jaktskyltar längst hela vägen = orange mössa på ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar