Idag gjorde min lille sprattelgubbe och jag vår första (o enda) start i rallylydnad (passade på när det var på hemmaklubben). Hade inga som helst krav, tyckte bara att det var en kul grej, då det var hemmaklubben som arrangerade. Det JAG ”förfasades” över, men GLADDES mest åt, var att han fixade den stökiga (för honom) kringmiljön så himla bra, ingen typ "filbunke", men ändå ...
.JPG)
I ena banan (Eva S. domare) snubblade vi på målsnöret på 69p. Om inte OM hade varit, bl.a. slarv (jag tappade balansen vid sista steget) av mig vid "backaskylten" - kritik ff (steg) - sedan måste han ha doppat rumpan i backen (som jag inte märkte) vid skylten ”helt om till vänster”- kritik felö (sitter).
I andra banan (Pia S.) diskade jag oss, pga att det blev alldeles för svårt med alltför mkt störning runt banområdet (mkt hundar och folk i rörelse). Han blev alldeles virrig och kastade sig åt alla håll och kanter, skulle kolla både här och där osv. och kopplet hann sträckas varje gång innan jag fick tillbaka honom ...
Allt blev alltså för svårt att hantera för hans hyperaktiva jag. Men jag steg av banan med en varm känsla, då domaren kommenterade att hon häpnade över hans ålder, trodde att han typ var i valpåldern + att hon gladdes och fascinerades av att han var så sprallig och glad … min/vår älskade lille Speedy Gonzales.
.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar