Ännu en dag och ensamtid i skogen med Rejs - saknar verkligen våra stunder, efter de senaste intensiva stunderna tillsammans med Semla …
Många tankar gick genom huvudet längst promenaden, kretsade mest kring Rejs höftledsatros (o åldrande) - hur mkt vågar jag låta honom anstränga sig (han är ju piggelin o vet ju inte att det straffar sig efter vila), hur ont kommer han få efter hemkomsten och vila? Men han måste ju få livskvalitet och få springa, som är det bästa han vet ...
Nu när vi har två åldrande hundar så blir man extra uppmärksam. Båda hundarna är pigga och alerta, om än på lite olika sätt, men tankarna är många. Semla har inte alls samma besvär som Rejs, som ju lider av atrosen i bakkärran, speciellt efter vila. Har även märkt att han ibland är lite tveksam när han ska hoppa in i bilen, därav inköp av ramp och har även fixat en ”pall” för avstamp när han ska hoppa upp i sängen.
Semla som ju alltid går i koppel pga av sitt viltintresse, får ju aldrig (iaf sällan) möjlighet att springa och sträcka ut. Kan därför bli lite stel och i värsta fall råka ut för nån sträckning som pga åldern blir mer svårläkt (som hon råkade ut för efter en rävjakt för nåt år sedan) om hon sprungit mycket (tex. hoopers/agility) vid nån träning.
Har fått frågor från flera hundkompisar om vi har testat att ge honom artrophen alt. liberal. Det har vi inte, av flera anledningar - kostnadsfråga, biverkningar, graden av smärta (ibland är det bättre, ibland värre, beroende på ansträngning). Vi ger honom än så länge smärtstillande och inflammationsdämpande i tablettform efter behov, allt efter graden av smärta.
Funderar också emellanåt om han börjar höra illa, får använda visselpipan allt oftare, då han ibland inte tycks höra när jag ropar. Märker också att han har fått ett annat tonläge när han ger skall …
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar